Medan Nicaragua går mot total antiabortfundamentalism går Colombia åt andra hållet. I maj i år avkriminaliserade landets författningsdomstol delvis abort, som tidigare inte var tillåtet under några omständigheter och kunde ge ett flerårigt fängelsestraff för såväl läkaren som kvinnan. Nu är abort tillåtet i tre fall: när kvinnans liv och hälsa är i fara, när graviditeten är ett resultat av våldtäkt och när fostret är livsodugligt utanför livmodern.
Fallet har drivits av advokaten Mónica Roa, som hävdade att förbudet bröt mot internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter som landet förbundit sig att leva upp till. Under det år det tog att driva fallet har hon mottagit åtskilliga dödshot och fått livvakter genom regeringens skyddsprogram för människorättsjurister. Katolska kyrkan har naturligtvis varit en av de mest hårdnackade motståndarna och när domstolens beslut togs bannlystes såväl Mónica Roa som alla andra som varit delaktiga kampanjen.
Processen fick mycket uppmärksamhet i Colombia och starkt stöd bland allmänheten, framför allt efter att fallet med Marta Zulay Gonzalez uppdagades. Hon var tre veckors gravid när hon diagnostiserades med äggstockscancer och bad sjukhuset om att få göra abort för att kunna få strålbehandling och cytostatika. Detta förvägrades henne, och i ”respekten för livets” namn dör såväl Mónica som troligtvis hennes ofödda barn, och hennes fyra barn sedan tidigare blir moderslösa.
Drygt tre månader efter domstolsutslaget utfördes den första lagliga aborten i Colombia. Det var en elvaårig flicka som blivit gravid efter att ha våldtagits av sin styvfar. Vägen till abort var dock inte helt okomplicerad och utan byråkratiska hinder, trots att det borde vara ett solklart fall, där styvpappan förgripit sig sexuellt på flickan under fyra års tid.
De starkaste motståndarna till aborten var, som vanligt, katolska kyrkan. Enligt biskoparnas officiella uttalande var att utsätta flickan för en abort att likna med att utsätta henne för ännu en våldtäkt. Katolska kyrkan bannlyste sedan läkarna och alla som varit involverade i abortprocessen. Och nej… styvpappan har kyrkan varken fördömt eller bannlyst.
Trots att det är mycket lång väg kvar att gå och många hinder på vägen känns ändå Colombia som en svag ljusglimt på en annars mycket mörk latinamerikansk aborthimmel.
Lite siffror:
I Colombia är komplikationer efter osäkra aborter den tredje största orsaken till mödradödlighet.
Ungefär var fjärde graviditet slutar i abort.
Nivån på mödradödligheten är hög: 130 per 100 000 levande födslar (motsvarande siffra för Sverige är 2).
(Andra intressanta inlägg om: abort, colombia)
miss you!
Hej! Har hittat hit via pumans dotter. Super intressant inlagg, du verkar bade kunnig och palast. Det ar bara till att gratulera till en bra och mycket informativ blogg, kommer med all sakerhet att kika in har igen!
No entiendo nada!!!!!! que dice?? cosas malas o buenas?? saludes
Alina: Miss you too, darling lillasyster!
Nadia: Tackar! Jag har kikat en del i din blogg också, jag har ju bott ett år i Chile så det är mysigt värre att läsa om våren i Santiago, Pisco och annat…
Chuvel: Jajaja! Cómo encontraste esta página?? Después te cuento lo que dice, nos vemos en Bogotá en dos meses! Besos
Mycket viktigt tema du tar upp! Det är verkligen sjukt att fyra barn ska bli föräldralösa (eller utan mamma åtminstone) för att kvinnan förvägras rätten att bestämma över sin egen kropp. Även om man ser abort som mord så släcker man i det här fallet kanske två eller ännu fler människoliv. Hur tänker de? Jag förstår inte.