Min första 8:e mars i Sydamerika var i Chile 2002. Det jag minns mest av allt från den dagen var att min kompis Cristóbal och hans bror gav mig och mina två kompisar varsin röd ros och sa “grattis på kvinnodagen”. Som om internationella kvinnodagen var som vilken jippo-dag som helst som mors dag eller alla hjärtans dag.
I Argentina är det likadant. Den senaste veckan har skyltfönstren fyllts med erbjudanden för kvinnor, som rabatter på kläder och smink, och med uppmaningar till männen att köpa presenter till “sina” kvinnor på “deras egen dag”. Vad sägs om matvarukedjan Discos tidningsannons idag:
‘Artikel 16.H
Kvinnor har samma rättigheter som män när det kommer till ägandeskap, införskaffande av, och disponering över varor och tillgångar.’
Deklarationen om kvinnors rättigheter – FNHos Disco är dina rättigheter värda mycket mer.
30% rabatt på de fem första parfymeriprodukterna du lägger på kassabandet.
Jag suckar djupt och försöker kväva min växande irritation. Men som tur är finns det naturligtvis också en massa människor som har fattat vad dagen egentligen handlar om och runtom i stan ordnas demonstrationer och feministfester. Som otur är hindrar jobb, spöregn och mitt livs första ryggskott mig från att delta i någon av dem.
Istället har jag inhandlat dagstidningarna Clarín och Página 12 för att kolla in vad de skriver om dagen. Båda fokuserar på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, utifrån en rapport som hälsoministeriet offentliggjorde igår. Den visar att mycket har förbättrats de senaste åren men att det (föga förvånande) återstår mycket att göra. Lagen om sexuell och reproduktiv hälsa från 2002, som bland annat ska garantera tillgång till preventivmedel och sexualupplysning, har haft positiva effekter. De nyligen antagna lagarna om sexualundervisning i skolorna och legalisering av sterilisering (jepp, du läste rätt, fram till förra året var det olagligt att sterilisera sig, precis som det fortfarande är i till exempel Chile), förväntas ge positiva resultat längre fram.
Artiklarna är fyllda av statistik över allt möjligt, såsom preventivmedelsanvändning, HIV och sexualdebutsålder. Men en av de allra mest brännande frågorna, dem om abort, nämns knappt överhuvudtaget. Det enda som står att läsa är några dystra rader i Clarín att antalet icke straffbara aborter (d.v.s. vid fara för liv/hälsa och vid våldtäkt) har minskat på grund av att läkarna i allt större utsträckning, och helt i onödan eftersom lagen inte kräver det av dem, ger sig in i tidsödande rättsprocesser för att få domstolens tillåtelse att göra en abort.
Hur lång tid ska det ta innan kvinnor får rätten att själva bestämma över sina egna kroppar? Det är för fan dags för fler rättigheter och färre blommor. Nu.
____________________________________________
Det blev som sagt ingen demo för mig idag, men kolla gärna in 8:e mars-fotokollektionen som jag och min kompis Mauro gjorde på demon förra året.
Andra intressanta inlägg om: 8 mars, internationella kvinnodagen, argentina, feminism, abort
Välskrivet som vanligt! Det är visserligen kul att få rosor, men jag föredrar kontanter i lönekuvertet.
En hel del killkompisar har sagt “grattis” till mig idag och jag har kännt mig som ett socialt pucko när jag ifrågasatt deras gratulerande. Men vad är det de gratulerar mig till? Att en dag per år kallas kvinnodag? Att jag genomlevt ännu ett år av lönediskriminering, aborthat och sexuellt våld? Hurra. Liksom.
…oj vad jag känner mig som en medveten och sjyst feministsnubbe nu, har varit så medveten att jag inte gratulerat ngn. Hurra vad jag är duktig;)
Men hörru polaren, ryggskott….. Jag visste inte att man kunde bli så gammal…
Och till slut, lite allavar utan sarkas eller ironi:
Tack för ännu ett bra inlägg där teori och fakta smälter samman på ett upplyftande/upplysande sätt.
Hej godis!
Men ryggskott! Och jag kan inte ens ta hand om dig…
Min 8 mars inte heller så jävla kul. Först en icke-separatistisk “ta-natten-tillbaka-demo” där vi överröstades av snubbar som tog skitmycket plats och bara var så sjukt pinsamma. Sen magkatarr och däck på soffan…
Äh vafan, vi får bråka alla dagar på året istället…
Kraaam
Hanna – Jag har raderat din kommentar, eftersom jag inte är intresserad av att ha kristen (eller nagon annan sort för den delen), skuldbeläggande antiabortpropaganda i min blogg.
Verkligen trist att bloggaren Annika kväser och stympar den fria debatten genom att radera obekväma åsikter som riskerar att orsaka dåligt samvete hos henne och hennes meningsfränder. Bara det visar ju hur svaga argument som abortliberalerna har i synen på de ofödda barnens rättigheter.
Ett exempel på abortförespråkarnas och feministrörelsens trångsynta resonemang är följande fråga från Annika: “Hur lång tid ska det ta innan kvinnor får rätten att själva bestämma över sina egna kroppar?”
Vem förmenar kvinnorna rätten att få bestämma över “sina egna kroppar”? Abortfrågan berör ju en annan minst lika skyddsvärd varelse – det ofödda barnet. Han eller hon har ju också en egen kropp. Men den kroppen och människan betraktar abortliberalerna oftast bara som “livmoderinnehåll”.
Fostret har reducerats till någon kroppsvätska helt utan värde. Det är oönskat och saknar därmed värde. Detta är mycket märkligt och tragiskt, det strider mot naturrätten och hur rättsväsendet i övrigt är utformat. Tillämpar vi denna “önskeprincip” på andra områden blir det ohållbart. Om människovärdet är kopplat till min önskan om en annans människa existens vara eller icke vara skulle vår civilisation falla samman.
Ja, det är ju verkligen synd. Sedan när har jag uttryckt en önskan om att låta min blogg vara ett forum för fri debatt för allehanda galningar? Jag har inget emot kommentarer, från meningsmotståndare eller inte, så länge de är sakliga. Men eftersom du inte har läst Hannas psycho-kommentar som jag raderade tycker jag inte att du ska uttala dig om mitt val att radera den. Jag har ingen som helst lust att upplåta plats på min blogg för argument grundade i religiös fanatism, hotelser och skuldbeläggande.
Jag har inte påstått att foster är kroppsvätska utan värde. Däremot anser jag att så länge ett foster inte kan leva utanför livmodern är det en del av kvinnans kropp och det är en oerhörd kränkning att frånta henne makten över den.
Mer än så har jag nog inte lust att diskutera med en abortmotståndare, det som jag vill säga har jag sagt i mina blogginlägg.
Ditt och andra abortliberalers resonemang är faktiskt rena självbedrägeriet – och förmodligen inser ni det innerst inne. Ni lurar sig själva och varandra med en falsk verklighetsbild och att man inte vågar eller villl se sanningen. Den råa och blodiga verkligheten skulle i så fall bli alltför smärtsam för att kunna uthärdas. Förträngningen blir då en överlevnadsreflex.
Med samma logik ska vuxenvärlden också bestämma vilka vuxna människor som ska få rätt att leva vidare. Ska den handikappade få leva? Kanske han eller hon har ett ”ovärdigt” liv? Ska den gamle och skröpliga människan på äldreboendet få fortsätta sitt liv – trots att han eller hon kanske har en svår tillvaro?
Jag utgår ifrån att du och andra abortliberaler svarar ett reservationslöst ja på de senaste två frågorna. Det märkliga är bara att deras abortsyn konsekvent drar gränsen för det absoluta människovärdet mellan födda och ofödda människor. De vuxna ska leva men de ofödda barnen ska kunna dödas – om de inte passar in i vuxenvärldens mallar.
För att bygga upp ett mentalt försvar för dödandet av oskyldiga, försvarslösa och ofödda barn klamrar ni er fast vid lögnen att fostret är “en del av kvinnans kropp”. Ni förtränger konsekvent att även fostret har en egen, skyddsvärd kropp. Det handlar om två mänskliga liv.
Du kallar det en “oerhörd kränkning” att frånta den gravida kvinnan “makten” över sin kropp. Den påstådda kränkningen hotar vanligtvis inte kvinnan. Men den ska ändå ge henne “rätten” att döda andra mänskliga varelser. Ser du inte inkonsekvensen? Öppna ögonen för fakta och verklighet!
Abortliberalernas ensidighet består i att de konsekvent förnekar de ofödda barnen den här självklara rätten att få leva. De vill uppenbarligen inte ens inse att det faktiskt handlar om ett ofött barn, inte bara ett avpersonifierat ”livmoderinnehåll”.
I det perspektivet känns det bara hedrande för mig och mina åsiktsfränder att stå upp till försvar för livet. Rätten” att döda oskyldiga, försvarslösa mänskliga varelser borde invagga alla reflekterande och rättstänkande människor djup frustration och förtvivlan.
Okej, Bengt. Jag har faktiskt ingen lust att diskutera med dig, sa du kan i fortsattningen avsta fran att forpesta min blogg med dina kommentarer. Skaffa dig en egen om du sa garna vill sprida antiabortpropaganda. Lankarna raderade jag, min blogg ar ingen annonsplats for antiaborthemsidor.
Nagra saker bara:
- Jag har aldrig motsatt mig “det ofodda barnets ratt till liv”. Abort handlar inte om att “doda ett barn” nar som helst under graviditeten. Det handlar om att avbryta en graviditet i ett tidigt skede. Det handlar inte om att fram till fodseln hugga sonder ett barn inne i livmodern och all annan helt verklighetsfranvand skramselpropaganda som antiabortlobbyn kommer med.
- Eftersom det ar skillnad pa den cellklump som foster i borjan av graviditeten ar och levande manniskor funkar inte dina argument.
- Abortmotstandare forsvarar inte livet. Tusentals kvinnor dor varje ar varlden over pa grund av olagliga och osakra aborter for att de av olika anledningar inte kunnat fortsatta sina graviditeter och varit sa desperata att de riskerat sina egna liv for det.
Det var det. Hej da, Bengt, lycka till med din egna blogg.
Är du fortfaranade inte mottaglig för sakliga argument för människans försvar under livets alla faser? Hela din attityd verkar präglad av surhet och bitterhet över att motbevisen och fakta mot dina falska illusioner håller på att brytas ner. I så fall är din reaktion god och sund!
Hur som helst kan jag rekommendera dig den här debattartikeln för dig och andra abortliberala läsare:
[länk raderad]
Bengt: Nej, jag är inte mottaglig för dina argument, som jag inte ser som sakliga.
Och som jag sagt tidigare, min blogg är ingen annonsplats för antiaborthemsidor, inga länkar tack.
Jag tror bestämt att du missade en sak: Länken gick inte till någon “antiaborthemsida”, utan till en kvalificerad och genomtänkt debattartikel i en respekterad tidning.
Det är svårt att undvika misstanken att du hellre tillämpar den råa censuren när din världbild riskerar att kollidera med fakta och verklighet. Ett sådant agerande brukar alltid betraktas som ett symptom på svaga eller obefintliga sakskäl hos den censurerande parten.
I annat fall finns det ju knappast något skäl att använda sig av censur.
Bengt, det är min blogg, det är jag som gör bedömningarna. För mig är ja till livet i allra högsta grad en antiaborthemsida.
Jag har sagt det förut, men du verkar ju inte vara intresserad av att lyssna. Det handlar inte om att sakna argument, det handlar helt enkelt om att jag inte har nagon som helst lust att slösa min energi pa att diskutera det här med dig.
Sluta kommentera min blogg, skaffa en egen om du sa gärna vill sprida antiabortpropaganda.
Ja, ditt svar understryker verkligen min kritik med pinsam tydlighet. Du vill verkligen avskärma både dig själv och dina läsare från obekväma och obehagliga fakta.
Ännu en gång: Författaren till debattartikeln i Dagen var inte från “ja till livet”. Han är en fristående tänkare och debattör. Varför är du så envis med att klistra etiketter på meningsmotståndare? Är du möjligen fördomsfull i den här frågan? Det förefaller onekligen så.
Förhoppningsvis inser du så småningom att din strutsinställning i abortfrågan är falsk och inte håller i längden. Att vara öppen för “opassande” fakta och verklighet borde vara en självklarhet för alla tänkande varelser.
Jag gör ett sista försök:
Det handlar inte om att sakna argument, det handlar helt enkelt om att jag inte har nagon som helst lust att slösa min energi pa att diskutera det här med dig.
Jag är inte intresserad av dina argument.
Skaffa en egen blogg.
HEJ DÅ.
Jodå, ingen kan tvinga av dig dina skygglappar mot verkligheten. Du har din fulla rätt i att fortsätta blunda för obekväma sanningar. Det är ett sorgligt men fullt mänskligt beteende i brist på egna hållbara och sakliga argument.
Så behåll skygglapparna på.