I Mexiko har en, för Latinamerika, nästan unik lag just röstats igenom, trots den mäktiga katolska kyrkans protester och hotelser. Det handlar närmare bestämt om den autonoma huvudstaden Mexiko City, och det handlar om en avkriminalisering av abort.
Inte en legalisering, nej abort är fortfarande inte lagligt, men med röstsiffrorna 46 för och 19 emot, beslöt kongressen för Distrito Federal de México att abort bara sker efter 12:e graviditetsveckan, innan dess kallas det inte abort och är därmed inte olagligt. Dessutom har straffskalan sänkts för de kvinnor som gör abort även efter 12:e veckan, från 1-3 års fängelse till 3-6 månader eller 100-300 dagars samhällstjänst.
Dessutom ändrades hälsolagstiftningen i staden för att garantera att sexuell och reproduktiv hälsa prioriteras och det står uttryckligen att vårdservicen inom detta område utgör medel för att varje människa ska kunna utöva sin rättighet att på ett fritt, ansvarsfullt och upplyst sätt själv bestämma antalet barn. Alla allmänna vårdinrättningar i Mexiko City måste alltså numera enligt lag hjälpa alla kvinnor som kommer för att göra abort innan tolfte graviditetsveckan, oavsett om kvinnan i fråga har en sjukförsäkring eller inte.
För ett av Latinamerikas mest katolska och konservativa länder är detta ett helt gigantiskt steg framåt. De senaste åren har tusentals mexikanska kvinnor dött i olagliga och osäkra aborter, och förhoppningsvis kan denna lagändring fungera som en isbrytare och en vägvisare för övriga mexikanska stater och latinamerikanska länder. Jag håller tummarna för dominoeffekten.
________________________________________________________________
Mer om detta: I DN eller i Página 12.
Mycket konflikt just nu: Även Syrran skriver om denna glada nyhet, Akuhujan påminner oss om Jeltsins brott, Mllstrm flyttar till mina hemtrakter Västerbotten, Olle i Stockholm om tvångsanslutning till a-kassan, Petter Partikulärt om böcker, Red Metal om vår tid och Under täcket om senaste nytt i Rosengård. Puh!
Andra intressanta inlägg om: abort, Mexiko, Mexico, katolska kyrkan
Jippie! Jag ryser! Det går framåt!!!
¡Viva México!
faktiskt, ett helt gigantiskt steg framåt, kom igen Mexiko
Under ett samtal med en god vän kom vi in på abort. Vi hade nämligen båda sett ett barn med downs syndrom. Jag sa att jag skulle nog vilja att min flickvän gjorde abort om vi fick reda på att barnet skulle vara utvecklingsstört. Han höll inte med och sa att han var emot abort. Till sammanhanget hör att han har barn och inte jag.
Vi hade en längre diskussion och det som främst slog mig är att i Sverige är aborträttigheten en självklar rättighet. Jag tycker faktiskt det är märkligt. Efter att ha läst dina inlägg om de sydamerikanska ländernas abortpolitik har jag blivit än mer undrande.
Först några klargörande: Jag är för abort. Jag tycker att den politik som förs i Sydamerika av kyrkan och regeringarna är fel. Likaså är de amerikanska abortmotståndarna helt skogstokiga.
Dock: Du skriver att abort handlar om kvinnans rättigheter över sin kropp på ett ställe. Det är här jag tycker du ringar in frågeställningen till hela resonemanget. Jag tycker det finns något som missas i hela diskussionen här. Det går tillbaka på diskussionen kultur kontra natur. Vårat samhälle lämnar alltmer det naturliga. Teknologin bidrar till att sjukdomar kan botas, foster kan tas bort utan att modern skadas, att människan lever längre etc.
Kulturen besegrar alltså naturen. Jag funderar på om det verkligen är bra? Det är här som den katolska kyrkans diskussion blir viktig, även om den skulle ha förts på ett helt annat sätt, och betydligt mindre fördömande och strypande. Den handlar nämligen om vad människan är.
Gustaf – Det är intressanta synpunkter du kommer med. Och till viss del kan jag halla med, relation kultur-natur är svart, och jag känner dessutom att jag blir mer och mer kulturrelativistisk med tiden.
Men jag haller ända fast vid att abort i grunden handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp. Ett foster kan inte överleva utanför livmodern de första manaderna av graviditeten, det är en del av kvinnans kropp och alla människor maste ha rätt till autonomi över sina egna kroppar. Det är ett grundläggande steg pa vägen till frigörelse.
Makten över sin kropp är en dröm som inte bara är feministisk, utan finns hos alla. Vi får cancer, vilket bryter ner kroppen, och bekämpar den med teknologi. Vi blir gamla och kroppen blir svagare, vilket man också försöker bota, mytologiskt med ungdomens källa, teknologiskt med medicin. Med teknologi försöker vi alltså få kontroll över våra kroppar.
Det har att göra med tanken om att vara skyddade vid hemmets härd, där kroppen står som en metafor för hemmet, där själen bor. I hemmet städar och möblerar vi för att få det som vi vill ha det. Men vår kropp är annorlunda, eftersom den förändras. Men likväl här kallar vi in hantverkare eller försöker själva att råda bot på förfallet. Vi tränar, äter sunt, fyller på med silikon där det behövs: allt för att göra den perfektare. Även kläder och frisyrer är viktiga. Därför kroppen ska vara respektabel, dvs. uppvisbar. Därför gömmer sig många fula och groteska sig innanför borgmurarna, sina hus, och vill inte visa upp sig.
Sjukdomar och graviditeter är intrång i kroppen. Sjukdomar är sällan välkomna. Graviditeten är planerade eller oplanerade, ovälkomna eller välkomna. Är den ovälkommen ska man ha rätt att ta bort fostret, liksom rätten att kräva av sjukvården att att de ska bota min cancer eller gipsa mitt brutna ben. Intrånget handlar alltså om förlusten av kontroll. Men är kontroll frigörelse?
Det handlar i slutändan om etik och kan etik vara mer än en personlig måttstock? Troende i alla dess falanger hävdar att det finns en annan måttstock och det är Allah, Javhe och Gud, för att använda monoteisternas gudsnamn. Du tar upp kulturrelativismen. Då är min fråga: Finns det en måttstock som inte är kulturrelativistisk?
Gustaf – Fast här haller jag inte med dig. Jag anser inte att det gar att jämföra graviditeter med till exempel cancer eller andra sjukdomar. Graviditeter är inget som bara ”händer” i kroppen helt utanför ens egen kontroll, sasom sjukdomar till stor del är. Oönskade graviditeter kan ofta relateras till att kvinnor inte har makten över sin egen sexualitet, sina egna kroppar. Kanske vagar de inte säga nej eller kräva kondom, kanske struntar han i vad hon vill. Jag menar inte att mala upp kvinnor som offer, jag vet mycket väl att det ocksa kan bero pa slarv i stundens hetta. Men oavsett hur det har gatt till maste kvinnor fa ha ratten att bestämma vad som ska hända med deras egna kroppar.
Nej, kontroll är inte alltid frigörelse, men i det här fallet menar jag att det snarare än kontroll handlar om makt och självägarskap och det är frigörelse (i det här fallet, alltsa).
Det är klart att det finns mattstockar som inte är kulturrelativistiska. FNs deklaration om mänskliga rättigheter, till exempel. Att den sedan är kulturellt färgad av väst är en helt annan femma.
Gustav: du har naturligtvis rätt till din åsikt och att uttrycka den, men om det nu skulle inträffa att du och din flickvän i framtiden får reda på att ett foster i hennes livmoder har Downs Syndrom så är det vad hon vill och inte som har störst betydelse. Möjligheten till en sen abort ska finnas där om HON skulle vilja det.
Kan du absolut inte tänka dig ett barn med Downs eller ett annat handikapp är det nog säkrast att adoptera ett barn du är säker på är friskt. Det finns även skador och skukdomar som inte syns på fosterdiagnostiken, så någon garanti för ett helt friskt och välskapt barn finns det aldrig.
Lisa: Först vill jag tacka dig för att du förklarade att det är vad min flickvän anser som har störst betydelse. I sak anser jag att du har rätt eftersom det är i henne som fostret växer, dock understryker jag att ansvaret ligger paa baada, vilket betyder att även diskusionen mellan baada ska ske. Hon har dock det sista ordet. Det gaar jag med paa.
Vida Latina: Jag har medvetet försökt problematisera fraagan genom att jämföra fostret med ett intraang och att abort är ett sätt att ta kontrollen över detta intraang. Därför, polemiskt, har jag ocksaa jämfört det med t.ex. cancer. Naturligtvis kan man inte jämföra en tumör och ett foster.
Problemet är dock hur ska man diskutera abort fraan en värdegrund utan att blanda in en gud eller naagot annat utanför människans egna omdöme? Är det enbart en juristisk fraaga? Jag tror inte det är möjligt och därför aatergaar hela tiden beslutet till individen själv. Jag fattar beslutet och det är jag som maaste leva med det beslutet.
Förvisso finns det lagar och rättigheter, om det saa utgaar fraan FN eller det suveräna landet. Men i en fraaga som abort, dödshjälp, droger (som vi diskuterade paa Lintons sida), prostitution, utgaar det alltid fraan individen. Vi kan inte fly fraan vaart ansvar som fria agerande människor. Vi är i grunden ansvariga för hur vi lever vaara liv.
Hej, hittade denna webbplats av en händelse. Bor i Mexico sedan 11 år tillbaka, har bott här i ytterligare 8 år när jag var liten och ytterligare 5 år i Brasilien. Har således en ganska gedigen latinamerikansk uppväxt. Vill bara säga att trots att jag inte håller med Mexico Citys borgmästare – som jag är rädd har drivit igenom abortlagen inte av ideologiska skäl, men av populistiska skäl – är jag helt och hållet för lagen. En kvinna ska till syvende och sist få bestämma över sin kropp. Man har haft problem sedan lagen infördes med att många läkare (övervägande delen katolska) vägrat genomföra aborter, trots lagen. Man hotar med böter men man ser mellan fingrarna när det gäller boten. Så i slutändan är det ett fåtal läkare som genomför aborter. Och det finns lika många ”icke godkända” (alltå ej gynekologer) som genomför aborter mot mycket pengar, precis som förr. Lagen har tyvärr inte haft något större genomslag i Mexico City. President Calderón, som tog över efter djupt religöse Vicente Fox förra året, är – enligt vänner till mig som känner honom – för fria aborter. Däretmot är det politiskt självmord att säga något sådant, speciellt som man företräder ett religöst parti, som hans PAN är.
Kyrkan har hotat med (och gör det) att utesluta abortläkare, precis som man hotat med att göra samma sak med alla som stöder denna lag. Något som påven gick ut och sade man inte kunde göra, eftersom att tycka en sak är inte en handling per se.
Nåväl. Vad jag ville komma till är att Mexico är ett land som i mångt och mycket ligger i framkant när det gäller lagstiftning i Latinamerika. Men att i mångt och mycket ser det ut som man tar fyra steg bak när man försöker lagstifta på ett sunt och nyktert sätt.
Som PS för detta meddelande kan jag säga att Mexico Citys förra sjukvårdsminister är svenska och heter Åsa Cristina Laurell.
Grattis till en trevlig blogg.
Peo
Peo/ Per-Otto Lekare är en kriminell lögnare. Undvik honom, tro inte ett ord av vad han säger. Se hela historien på http://www.lekare.net
mvh
Andrea
Hej Vida Latina. Som du märker har någon människa skrivit en kommentar gällande mig, som dels inte har med sakfrågan att göra, dels är förtal och därmed olagligt. Sidan som är länkad är anmäld. Du är välkommen att kontakta mig för att kontrollera uppgifterna på peo@lekare.com.
Mvh
Per-Otto Lekare
…vad jag glömde säga är att du kan ta bort kommentarerna, som ju som sagt inte har med sakfrågan att göra.
Mvh
Peo Lekare