Jag sitter här på andra sidan jorden och blir helt livrädd när jag läser om planer på att skapa ett nytt parti med abortförbud som sin huvudfråga. Vafan, liksom. Vart har årtionden av framsteg tagit vägen? Har Per Kronlid och hans kumpaner överhuvudtaget någonsin varit utanför Sverige? De skulle till exempel få komma hit till Latinamerika och ta sig en titt, här är abort förbjudet i olika grad i princip överallt, med några enstaka undantag. Och halleluja, det har ju väldigt positiva effekter. Abortfrekvensen är, trots olagligheten, i alla länder högre än i Sverige och kvinnor dör på löpande band till följd av osäkra aborter. Ungefär 20% av mödradödligheten i regionen som helhet beräknas bero på komplikationer av osäkra aborter – vilket är den högsta siffran i världen.
Nej, egentligen tycker jag att rätten till fri abort är så självklar att den inte borde behövas diskuteras, och egentligen vill jag inte skriva det här inlägget, men män som Per Kronlid och andra som tror sig ha rätten att inkräkta i kvinnors autonomi över sina egna kroppar skrämmer mig till det. Så här kommer det alltså, inlägget om varför allt annat än fri abort är oförsvarbart.
Först och främst handlar rätten till abort om kvinnors grundläggande rätt till sina egna kroppar. Ett foster i ett tidigt skede av en graviditet är inte en egen människa, det har ingen möjlighet att överleva utanför livmodern, och måste därför betraktas som en del av kvinnans kropp. Det handlar alltså inte om att vilja abortera s.k. ”livsdugliga” foster, utan som den svenska lagen idag är skriven – fri abort upp till 18 veckor, sedan måste särskilda skäl föreligga och abort får endast ske innan fostret anses kunna överleva utanför livmodern, med två veckors marginal. Den gränsen ligger idag på 24 veckor, vilket innebär att den absoluta övre abortgränsen är 22 veckor. ¿Cachai?
Anledningarna till att kvinnor väljer alternativet abort när de står inför en graviditet är lika många som antalet aborter som utförs och ingen, ingen utomstående är mer kompetent än kvinnan själv att ta det beslutet, och ingen annan kan döma vilka skäl som är giltiga och inte. Men just detta tror sig, de i de allra flesta fall manliga, lagstiftarna vara mer kompetenta än kvinnorna själva att göra. I de länder där abort inte helt enkelt är undantagslöst förbjudet, är det oftast tillåtet i ytterst begränsade fall, som vid våldtäkt, incest, eller fara för kvinnans liv och hälsa.
Förutom det uppenbart omoraliska i att sätta sig över kvinnorna själva och diktera när de ska ha rätt till sina egna kroppar och inte orsakar de här restriktionerna en mängd problem när de ska omsättas i praktiken och sådana lagar blir därför totalt godtyckliga.
Våldtäkt och incest – Vem ska avgöra om graviditeten är resultatet av en våldtäkt? Måste det finnas domstolsutslag på det hela? Med tanke på hur otroligt få våldtäkter som leder till fällande domar och hur utdragen rättsprocessen är, skulle det i praktiken innebära att inga aborter alls skulle utföras på dessa grunder. Eller ska det räcka med att kvinnan själv uppger att hon varit utsatt för våldtäkt? Vad är i så fall syftet med det hela annat än att gravida kvinnor ska få böna och be och förnedra sig lite innan de på nåder får göra en abort?
Fara för kvinnans liv – Jahapp, det låter ju enkelt. Riskerar kvinnan att dö av graviditeten så får hon göra abort. Men hur stor måste den risken vara för att abort ska tillåtas? Räcker 50/50? Eller 1 på 100, till och med 1 på 1000? Med tanke på att mödradödligheten inte någonstans i världen är 0,00% finns det alltid en teoretisk risk, om än försvinnande liten, att graviditeten innebär att kvinnan får sätta livet till. Är den risken tillräcklig? Och låt säga att gränsen skulle dras vid 1 på 1000 – när är det överhuvudtaget möjligt att göra sådana exakta medicinska bedömningar i praktiken?
Fara för kvinnans hälsa – Ja, här blir gränsdragningsproblemet ännu svårare. När är egentligen kvinnans hälsa i fara? Och när är den tillräckligt mycket i fara för att en abort ska tillåtas? Om hon riskerar bestående men? Och hur stor måste den risken vara?
Bort med tassarna från abortlagstiftningen, Per Kronlid, du har ingen aning om vad du snackar om!
_______________________________________________________________
För er som kan läsa spanska har den här sidan en helt oslagbar översikt över abortsituationen i Latinamerika och Karibien.
I princip alla konfliktbloggare har kommit med nya inlägg, kolla in konfliktsidan. Några tips därifrån är Akuhujan som också dissar Per Kronlid och Syrran som funderar över vänskap över blockgränserna.
Andra intressanta inlägg om: abort, Per Kronlid, förbud, KD, Latinamerika
Jag hittade hit via Pumita, och måste bara säga att jag verkligen gillade inlägget.
När jag hörde om det där partiet undrade jag om antiabortmänniskorna insett att vi lever i år 2007, för det verkar ju som om de missat det. Som tur är visade någon undersökning att partiet bara skulle kunna få några promille av alla röster.
Oj, du är så aggresiv att jag bara måste svara med samma mynt:
Det är tyvärr du som ”inte har en aning om vad du snackar om!”
De tidigast födda som räddas till liv som fullt friska föds idag (redan 1989 faktiskt – läs engelska wikipedia med vidare källhänvisning) i vecka 21. Här länk till BBC och ett annat tidigt fall:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/6384621.stm
Så nu har din definition på när abortgränsen ska vara vips trollats tre veckor närmare den här Per som ni älskar att hata… Konsekvensen borde väl bli att fri abort blir till och med vecka 14 och att socialstyrelsen får besluta om abort till vecka 18? tre veckor innan fostren överlever? Vad gör du när livmodermaskinerna blir så bra att fostren överlever i vecka 18?
Vad jag inte förstår är varför ni fokuserar så totalt på aborter som det goda som inte får röras? Är inte problemet de oönskade graviditeterna? Är inte problemet avsaknaden av preventivmedel och ett kvinnoförtryckande kultur i latinamerika?
En abort är att välja bort ett människoliv. Det är något ont som bör undvikas. Problemet i latinamerika är machokulturen och avsaknaden av preventivmedel. Den katolska kyrkan är ond i den här frågan och skapar mycket lidande.
Graviditet ska undvikas med preventivmedel. Abort är av ondo och kan förekomma fram till vecka 12. Om inga särskilda skäl föreligger bör den bekostas av det par som inte förstått innebörden i den första meningen i det här stycket.
Jag har skrivit mer om det här på min blogg, orkar inte dra allt igen här. Man jag har faktiskt tänkt igenom saken. Och jag tycker ni är ogenomtänkta och att ni slår undan benen för er själva genom er aggresivitet.
(Per är säkert en riktig idiot för övrigt, jag har ingen aning om vem människan är. Men jag är faktiskt abortmotståndare, jag har tänkt igenom saken och jag står för det.)
Att döda sin egen avkomma måste väl ändå vara det värsta brott en människa kan begå. Hur kan en kvinna sjunka så lågt att slita ut sitt eget barn ur moderlivet. Med vilken rätt dömer mamman sin avkomma till döden? Är det inte bättre att så att säga tänka efter före, innan hon lägger sig med vem som helst.
Jag tror att Sveriges abortlagstiftning är otroligt föråldrad och måste ses över. Med den nya fantastiska teknik som finns har vi lärt oss så mycket mer om fosterutveckling än vad vi visste den 29 maj 1974.
Har du sett bilder på hur en tio veckors ”cellklump” som kallas foster ser ut? Gå in på MRO:s osmakliga hemsida och bli chockad. Det ser ut som en tre centimeters människa.
Vet du om när ”foster” börjar känna smärta? Har du sett en abort med ultraljud, där man så tydligt kan se hur ”fostret” försöker värja sig?
Socialstyrelsen ger oss människovärde i vecka 28. Jaha, vad händer för magiskt när klockan slår 0.00 vecka 28 då? Får vi våran själ just då eller? Det är att leka gud – något historien borde lärt oss vara farligt.
I Sverige är det många som förargas och upprörs över att allt fler förordar aktiv eutanasi, men införandet av sådan typ av dödshjälp är bara ett naturligt steg för ett samhälle som inte klarar, eller rättare sagt inte vill, skydda sina svaga.
Vakna – det är faktist 2007, inte 1974!
Med vilken rätt anser ni att man bör tvinga kvinnor att föda barn de inte vill ha? Jag vågar tippa att väldigt få kvinnor använder abort som något slags alternativ till p-piller, kondomer etc. Abort blir i regel aktuellt när preventivmedlet strejkat, kvinnan utsatts för ett sexuellt övergrepp, en kille helt avböjt kondomanvändning (det är ju inte lika skönt… blablabla), fostret är sjukt, kvinnan drabbats av någon åkomma osv osv. Det finns lika många anledningar till att göra abort som det finns kvinnor som genomför ingreppet och ingen annan ska komma och moralisera över kvinnors beslut.
Det är intressant att kvinnor fortfarande kopplas ihop med det ”livsgivande” så till den milda grad att vi inte kan se abort som en rättighet.
”Är det inte bättre att så att säga tänka efter före, innan hon lägger sig med vem som helst.”
Jag erkänner, jag saknar ord. Eller är det ironi? Snälla, säg att det är det.
Okej, som sagt tycker jag inte ens att det är en fråga som borde vara öppen för diskussion eftersom rätten till abort borde vara så självklar. Och jag har sagt det mesta jag har att säga ovan. Men, ändå.
Torkel – Ja, blir det medicinsk praxis att kunna rädda tidigt födda foster vid 20 graviditetsveckan, till exempel, så revideras också abortpraxis, allt i enlighet med lagen som den är skriven idag, någon lagändring behövs inte.
Däremot ser jag inte varför man skulle sänka gränsen för fri abort till 14 veckor. Att Socialstyrelsen måste göra en prövning har ju inget egenvärde i sig, utan det handlar om att efter 18:e graviditetsveckan har i princip halva graviditeten gått och det är speciella omständigheter. Inte att Socialstyrelsen per automatik ska besluta om de sista veckorna bara för att.
Och ja, det är klart att det är de oönskade graviditeterna som är problemet. Och naturligtvis måste förebyggande åtgärder såsom ordentlig sexualundervisning, gratis preventivmedel, osv. till för att undvika dessa, för att genomgå en abort är ingen kul upplevelse för någon. Men det trodde jag var så självklart att jag inte ens behövde skriva det. Idealsituationen vore naturligtvis att ingen kvinna någonsin behövde ställas inför en oönskad graviditet, men den situationen lär vi knappast komma fram till, och därför är abort en livsviktig rättighet.
Men du, vem är du att komma och diktera vad som är ”särskilda skäl” och inte, och varför tror du att du vet mer om det än den gravida kvinnan själv?
Linus – Jag tror du är lite förvirrad, vecka 28? Vem har sagt något om det? Inte jag, inte Socialstyrelsen…
Och lagen är faktiskt skriven för att vara just flexibel inför den medicinska utvecklingen. Läs inlägget igen.
Akuhujan – Nej, jag tror tyvärr inte att hon är ironisk, med tanke på det övriga innehållet på hennes blogg (som jag tagit bort länken till, eftersom jag inte har någon lust att göra reklam för rasistbloggar här)…
Jag är inte förvirrad, men måhända otydlig. Jag talade inte om abortlagstiftningens gräns, utan gränsen för när en människa får kallas människa, som Socialstyrelsen satt vid vecka 28. WHO ändrade till vecka 22 för arton år sedan. Denna gräns är (tillsammans med den tidpunkt då foster kan överleva utanför livmodern, som du felaktigt anger vara vecka 24 – den är 21!) ett pekfinger för abortlagens olika gränser.
Säg att den medicinska utvecklingen om femtio år gör att abortlagen i Sverige tvingas sänka sin övre gräns till 12 veckor – vad betyder det för alla de som vi genom åren aborterat i vecka 13-24? Räcker det med att säga förlåt till dem? ”Förlåt för att du inte fick leva, men du vet – vi visste inte då att du var en människa.” Vad som är sant är sant, vare sig vetenskapen har hunnit uppfatta det eller ej.
Ingen är för fri abort i dess rätta mening (alltså abort under hela graviditetstiden), utan de flesta är för fri abort upp till en viss gräns. Vad är det då som avgör när vi sätter denna ”acceptansgräns”? Är det när vi ännu ej kan tycka att det liknar en människa, eller för att fostret ännu ej fått ett hjärta, eller för att det inte kan överleva på egen hand?
Vad är det som händer efter vecka 18 som gör att vi inte längre kan argumentera för ”fri abort”?
Linus – Ja, isåfall får Socialstyrelsen svara på det, jag har faktiskt ingen aning, men jag antar att det handlar om att några livsviktiga och specifikt mänskliga funktioner utvecklas hos fostret just i vecka 28. När fostret anses kunna överleva utanför livmodern, well, Socialstyrelsen bygger det väl på medicinsk praxis och jag är själv ingen medicinsk expert, det är deras gräns, inte min.
Om den medicinska utvecklingen om femtio år gör att abortlagen i Sverige tvingas sänka sin övre gräns till 12 veckor – jaha? Det gör väl överhuvudtaget ingen skillnad för de aborter som utförs idag? Oavsett om de hypotetiskt sett skulle kunna komma att räddas om graviditeten inträffat femtio fram i tiden istället eller inte så har det ju ingen inverkan på bedömningen som sker idag.
Vad är det då som avgör när vi sätter denna “acceptansgräns”?
Det trodde jag var ganska tydligt. Det är när fostret inte kan leva på egen hand utanför livmodern ännu, när det alltså fortfarande är en del av kvinnans kropp.
Mycket lärorik inlägg – även om han hört det mesta förr så är det väl hammra-in taktiken som gäller, om det skulle visa sig att man konfronteras med en abortmotståndare. Jag blir lätt väldigt nervös då.. kul att du bloggar från sydmarika förresten. Är från Bolivia, reser du någonting där?
Ska länka din blogg nu!
Slutstadium – Ja, det verkar vara den enda taktiken som fungerar ibland. Och i de här trakterna stöter man alltför ofta på abortmotståndare, och då gäller det att ha koll på sina argument, även om jag egentligen tycker att det är en odiskutabel fråga!
Nej, jag är inte från Bolivia, jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag bor i Argentina, men jag flyttar nog till Colombia nästa år. Bolivia lyckas jag av en eller annan anledning alltid missa, så trots att jag jättegärna skulle vilja har jag inte varit där (ännu).
För det mesta bra argumentation från din sida Vida Latina, men jag måste säga att du drar ner dig själv när du kommer med dumheter som ”Okej, som sagt tycker jag inte ens att det är en fråga som borde vara öppen för diskussion eftersom rätten till abort borde vara så självklar.” För det första är du motsägelsefull eftersom du uppenbarligen finner frågan värd att diskutera. Dessutom dumförklarar du alla som inte står på din sida, något som Hume redan på 1700-talet benämnde ”det obildade misstaget”. Erkänn att det är en fråga som behöver diskuteras, både rent grundläggande (rätt/fel?) och mer detaljerat (under vilka veckor?), och ta de som inte står på din egen sida på allvar.
Det var allt jag hade att säga för tillfället! Jag ska fortsätta att kika på din blogg.
Vida Latina – Vad är det då som avgör när vi sätter denna “acceptansgräns”?
Det trodde jag var ganska tydligt. Det är när fostret inte kan leva på egen hand utanför livmodern ännu, när det alltså fortfarande är en del av kvinnans kropp.
Det säger du.
Min son las i kuvös när han föddes och det var på håret att han blev lagd i respirator också. Om det vore så att han inte överlevt utanför/utan detta, ja, fundera på det. Skulle han inte ha varit 100 % människa då? Skulle han varit ”en del av kuvösen/respiratorn”? Skulle jag eller någon annan då haft rätt att bestämma över hans liv?
En sak är att det inte alltid är självklart att förvara en människa i respirator. Jag menar inte att man ska uppehålla liv till varje pris.
Men ett ofött barn som växer inuti en livmoder, att kalla det barnet för ”en del av kvinnans kropp” – det trodde jag hörde till förra seklet.
Tidelia: Nej, det som hör till förra seklet är att kalla ett embryo för ett levande och ”tänkande” väsen och förvägra en kvinna inom lagens gränser att bestämma över sin kropp. Misstänker du aldrig varit i Latinamerika. Där kyrkan, genom sina hot om evig förbannelse hotar småflickor till underkastelse och förvägrar dem dels preventivmedel, dels aborter. Om du är 12 år, har blivit lurad (ej våldtagen) till samlag och blir gravid, säger kyrkan: se detta som ett Guds tecken till dig på att du är välsignad. Välsignad? 12-åringen, som bor i en kåkstad tillsammans med sin mamma och 7 andra syskon (alla yngre) ser det som en välsignelse? Du ska tacka din skapare (om du tror på en sådan) för att du fötts i Sverige. Där finns det alltid någon myndighet som kan hjälpa. Det finns inte i kåkstäderna utanför Lima, Rio, Bogota eller La Paz.
När föddes din son, Tidelia? I vilken vecka? Jag låg i kuvös när jag föddes efter 8 månader och 3 veckor. Kuvös spelar ingen roll. I latinamerika lägger man barn i kuvös oavsett när de föds för att de ska hämta sig från förlossningen. Min dotter låg i 1 dygn, min son i 2 dygn för han fixade inte att anpassa kroppstemperaturen med omgivningen. Bägge föddes efter 8 månaders graviditet. Och jag håller med Vida Latina. Om man i framtiden lyckas hålla för tidigt födda barn levande redan efter 12 veckor, då får man väl sänka gränsen till 12 veckor då.
Jävla frikyrkligt snack, utan någon som helst verklighetsförankring.
måste säga att det du har skrivit är så rätt så! Har läst så mycket om abort de här senaste veckorna (skolarbete) och jag kan inte förstå hur folk kan vara emot det. Kvinnan ska ha rätt till att bestäma själv om och när hon är redo att föda barn. Fri abort är en förutsättning för att alla barn som föds ska vara välkomna! Det uppstår inget människovärde eller individuella rättigheter för ett foster förens efter förlossningen.
Höhö då är det massmord att onanera bort spermastrålar som kunnat blivit massor av liv. Stävj manlig onani !