Peru brinner och tidningarna skriver om fotboll

Ibland är den svenska medieskuggan som vilar över Latinamerika nästan skrattretande övertydlig. Som nu, till exempel.

Söker man på ”Peru” på DNs eller SvDs hemsidor får man i princip bara träffar som handlar om fotboll. Den enda artikel som handlar om allt som händer just nu är en notis i SvD för två veckor sedan, där man kan läsa om några stackars poliser som utsatts för misshandel och stenkastning vid en demonstration.

Inte ett ord om döda demonstranter.
Inte ett ord om massarresteringar.
Inte ett ord om undantagstillstånd.
Inte ett ord om president Alan Garcías fascistpolitik.

Det är så man baxnar.

Så, gott folk, här kommer en uppdatering på läget:
Peru har i princip hela juli skakats av protester, demonstationer och strejker som riktas mot regeringen. Det är framför allt två grupper som har protesterat – gruvarbetarna och lärarna – mot usla arbetsvillkor och löner och regeringens politik för att ”förbättra den statliga utbildningen”, som kommer att leda till massavsked av lärare. Även andra grupper har efterhand anslutit sig till protesterna.

Regeringen leds av presidenten Alan García, som är själva definitionen på en förrädare och sellout. Han valdes för ett år sedan, efter en valkampanj där han lovade att ändra den nyliberala politiken och återinföra den urholkade arbetsrätten. Väl vid makten har han gjort en helomvändning och verkar ha glömt allt han lovat.

När det gäller de senaste veckornas demonstrationer har han kategoriskt vägrat att lyssna på några som helst krav och istället anklagat demonstranterna för att vara kommunister och terrorister och kriminella gäng, och bemött alla protester med att sätta hårt mot hårt, eftersom det är ”vad folket vill”. Detta är samme man som själv för två år sedan, tillsammans med fackliga ledare, deltog i liknande protester mot den dåvarande regeringen.

Istället har nu Alan García satt in militär mot demonstranterna för att kväsa protesterna, till vilket pris som helst, vilket hittills har resulterat i fyra dödsfall och hundratals arresteringar. Dessutom har han infört ett militärt undantagstillstånd i flera provinser, vilket innebär att en rad konstitutionella rättigheter, såsom mötesrätten, upphävs. Som om inte detta vore nog har regeringen den senaste veckan antagit elva nya dekret, officiellt för att ”bekämpa den organiserade brottsligheten”, men som bland annat förbjuder statligt anställda i beslutsfattande positioner att delta i strejker. Dessutom:

• Straffrihet för de poliser och militärer som dödar medborgare. Så länge de gör det i tjänsten befrias de från utredning.
• Lokala politiska ledare, såsom provinsguvernörer och borgmästare, avskedas och avstängs från statliga tjänster under fem års tid om de stödjer strejker (under dessa protester har nämligen guvernörerna i en del provinser trotsat regeringen och vägrat förklara strejkerna illegala, avskeda lärare och göra löneavdrag för de som deltar i strejkerna).
• Upp till 35 års fängelse för de (fackliga) ledare som uppmuntrar eller leder sociala protester som urartar i våld.

Strejker definieras som ”utpressning som syftar till att få otillbörliga ekonomiska förmåner”, och alla de senaste veckornas strejker och protester har olagligförklarats av regeringen eftersom ”landet växer ekonomiskt, och det är landsförräderi att sätta käppar i hjulet för att hindra tillväxten”.

Nu fattas väl bara att Alan García får sin vilja igenom och inför dödsstraff i Peru.

_________________________________________________________________________________________________

Konflikt: Akuhujan kommer med nya intressanta perspektiv på förintelsen och vår egen syn på muslimer, Petter skriver om liberala hetskampanjer mot facket i Sverige (lyckligtvis ännu långt ifrån Perus kaliber, men åt vilket håll är vi på väg?) och Red Metal förklarar rasismens framväxt med hjälp av gummisnoddar. Dessutom har Slutstadium råkat stoppa handen i smält smör.

Andra intressanta inlägg om: Peru, Alan García, fascism, repression, strejker, demonstrationer, protester, undantagstillstånd