Feminismo är som machismo, fast tvärtom

Red Metal har utmanat övriga konfliktbloggare på att reda ut de vanligaste ideologiska missförstånden. Well, här i Latinamerika, där feminismen inte alls är lika mainstreamad inom vänsterkretsar som den är i Sverige, möts man som feminist ofta av ett totalt oförstående. Själv ställer jag mig lika oförstående tillbaka. Hur tusan kan man se och bekämpa en maktstruktur och samtidigt totalt ignorera, eller till och med förneka, en annan? (Till och med teoretiskt, alltså, för att det sedan ofta funkar på ett helt annat sätt i praktiken både här och där är en annan sak).

Feminism behövs inte, klass går före kön, och så den absolut vanligaste kommentaren av alla (inte bara vänsterfolk, alltså, utan mer i största allmänhet):

Jag tycker inte om feminismen, den är bara omvänd sexism – kvinnorna ska ta över all makt och förtrycka männen.

Men hallå!? Ja, sedan hjälper det ju såklart inte så värst mycket att sexism, i betydelsen strukturellt patriarkalt förtryck, heter machismo på spanska. Det får det ju att verka för den oinvigde som att feminismo skulle vara samma sak fast tvärtom. Tänk patriarkat – matriarkat.

Så okej, här kommer en liten grundläggande utredning: Feminism är inte samma sak som sexism fast tvärtom. Feminism är raka motsatsen. Sexismen är en könsmaktstuktur som bygger på två grundprinciper:

1. Isärhållande och dikotomisering av könen. Det vill säga, uppdelande i män och kvinnor, som tilldelas olika och separata egenskaper utifrån dessa kön.
2. Hierarkisering av könen och upprätthållandet av mannen som norm.

Feminismen vill upplösa detta förhållande, låta människor slippa stöpas ner i en personlighetsmall utifrån vilka könsorgan de har råkat födas med, och utradera den underordning som när sig på detta system. Inte byta plats i hierarkin, utan krossa den helt och hållet.

Svårare än så är det faktiskt inte.

_______________________________________________________________

Ja, detta var väl gammal skåpmat för de flesta, får se om övriga konfliktbloggare har något mer revolutionerande att komma med. Under tiden skriver Syrran (välkommen tillbaka) om hur man blir en lyckad bloggare, Akuhujan om vilka det egentligen är som borde börja ta lite ansvar för sin sexualitet, Petter om SLs studentrabatt, och så är Jordränta äntligen tillbaka efter sin långa bloggdvala.

Andra intressanta inlägg om: feminism, latinamerika, vänstern, bloggutmaning, missuppfattningar