Vill ni ha det som i Argentina, eller vadå?

När jag läser nyheter om vad som händer hemma i Sverige, särskilt sedan alliansen kom till makten, känns det ganska ofta som att Sverige är på väg att bli som Latinamerika, men bara det som är dålig med Latinamerika.

Den så kallade “flexibiliseringen” av arbetsmarknaden, med tillfälliga och osäkra anställningar, leder i praktiken till en urholkning av arbetsrätten. Vem vågar kritisera sina arbetsförhållanden när man är beroende av chefens gunst för att få sitt kontrakt förlängt ett litet tag till?

Som konfliktbloggaren Mllstrm. Han fick inget förlängt kontrakt på akuten i Umeå efter att ha ventilerat sina känslor om jobbet i sin blogg. Han hade inte rätt inställning.

Det hade inte min kompis M här i Argentina heller. Hon jobbade på ett av alla otaliga callcenters som finns här, och uppskattade inte alls chefens ständiga kommentarer om hur snygg och söt hon är, utan besvarade hans “komplimanger” med sura blickar. Hon fick sparken. Anledning? Hon hade inte rätt inställning till jobbet.

Nej, för rätt inställning till jobbet för Mllstrm och M och alla andra, såväl i Sverige som i Argentina verkar det som, är tydligen att stå med mössan i handen och tacka och ta emot, alltid med ett leende på läpparna, till och med när det handlar om sexuella trakasserier.

Redan för två år sedan skrev Syrran om den argentinska arbetsmarknaden här, här och här i sin gamla blogg. Riktigt så långt har det inte gått i Sverige ännu, men åt vilket håll barkar det?

Vill ni ha det som i Argentina, eller vadå?

__________________________________________________________________________________________________

Att Mllstrm blev av med jobbet har inte gått obemärkt förbi, Mllstm, Syrran, Petter Partikulärt, Arbetaren, Autonoma kärnan och Dom ljuger skriver också om saken.

Andra intressanta inlägg om: Mllstrm, arbetsrätt, bloggande, Umeå, Argentina