Upptrappning
3 mars 2008 av Vida Latina
Krisen fortsätter, i morse var det allt som visades på nyheterna och upptog förstasidorna på tidningarna.
Colombias ambassadör i Ecuador har blivit utvisad, och Ecuador har dragit tillbaka sin ambassadör från Colombia. Dessutom har även Ecuador nu mobiliserat trupper längs gränsen till Colombia.
Colombia har ursäktat sig för att operationen utfördes på ecuadorianskt område, men samtidigt kommit med nya anklagelser. Militären påstår nämligen att de hittat den dödade FARC-ledaren Raúl Reyes personliga datorer och att det i dem funnits dokument som beskriver möten mellan FARC och såväl säkerhetsministern Gustavo Larrea som presidenten Correa, där de utbytt information och kommit överens om samarbete. Colombias regering menar att detta är mycket allvarligt och hotar landets nationella säkerhet, medan Ecuadors regering å sin sida menar att alltihop är lögn och påhittat av Colombia för att dölja vad de gjort.
USA har trupper stationerade i Colombia och ger dessutom Colombia ett enormt militärt “bistånd” som sina viktigaste allierade på kontinenten, och Bush drömmer säkert våta drömmar om nätterna om att få en anledning att störta Chávez, men jag tror inte att Uribe är särskilt sugen. Colombia har nog med väpnad konflikt inom landet för att dessutom ge sig in i något med grannländerna. Samtidigt har han ju gått till val, och byggt sin popularitet, på att sätta hårt mot hårt när det gäller gerillan (paramilitärerna däremot har han gång på gång bevisade kontakter med), och det är frågan om han kan låta det passera obesvarat att hans grannländer försvarar hans ärkefiender FARC.
En annan som också gett sig in i leken är Nicaraguas president Ortega som på en presskonferens uttryckte sina kondoleanser till Reyes familj och till “bröderna i FARC”. Och jag blir så less. Bara för att man tycker att Uribe är en fascist eller kallar sig vänster måste man inte bli FARC-kramare. Allt är inte så svartvitt.
FARC är tillsammans med övriga beväpnade grupper (inkluderat militären) i landet ansvariga för att Colombia har näst flest kidnappningar i världen om året (efter Irak), näst flest internflyktingar i världen (efter Sudan) och flest politiska mord i världen om året. Deras marxistiska retorik är bara retorik och att beväpna bönderna handlar om att driva bort dem från deras mark och tvinga dem att bli kanonmat.
FARC är inte snälla eller bra, och det kan man tycka även om man är vänster och utan att för den skull samtidigt försvara Uribe eller paramilitärerna eller USA eller vilka andra högerfascister som helst. Men det verkar inte de Stora Latinamerikanska Vänstergubbarna hålla med om.
_____________________________________________________
Konflikt: Den Udda Vinkeln, Kim Müller, Red Metal och Under Täcket.
Mer om den här konflikten: SvD, SvD, DN.
Andra intressanta inlägg om: Colombia, Ecuador, Venezuela, Nicaragua, Chávez, Uribe, Correa, FARC, vänstergubbar
Läser den blogg ibland och ville bara tacka dig för ett mycket bra inlägg! Blir ibland så trött på vänsterretoriken (även i Sverige) som du just beskriver, där man i sin iver att utmåla den colombianska regeringen som det värsta som någonsin drabbat landet framhåller Farc som något de inte är. Den frihet de säger sig kämpa för, den betackar jag mig och vore jag en colombiansk campesino så skulle jag inte vilja att de kämpade i mitt namn med de fruktansvärda grymheter som de begår (som sagt - de är inte de enda, men detta faktum gör inte deras brott mindre).
Tack.
Tack, Ia!!