Efterdyningarna

Nu har det gått ett par veckor sedan Ingrid Betancourt och de andra befriades från FARC av armén. Ännu ett i raden av hårda slag mot FARC, ännu en pinne i popularitetsstegen för president Uribe.

Det talas mycket om hur försvagade FARC är, och den väpnade konflikt som rasat i Colombia i över femtio år är i princip snart över, om man får tro vissa analytiker. Men FARC är inte ute ur bilden, de må vara försvagade, men de finns kvar, och risken med alla dessa hårda slag är att de ännu mer känner att de vill visa att de fortfarande finns.

Igår på bussen på väg hem från jobbet klev plötsligt två polismän på för att kontrollera allas väskor. Det visade sig att sex bussar just bränts upp runtom i Bogotá. Lyckligtvis var det ingen som varken dog eller skadades, men det är ett exempel på det förändrade säkerhetsläget i efterdyningarna av fritagningen och de andra slagen mot FARC på senaste tiden.

Senaste dryga månaden har åtmistonde fyra mindre bomber exploderat runtom i Bogotá, häromveckan utförde FARC en masskidnappning i Chocó (men lyckligtvis har alla släppts nu), okända gärningsmän massakrerade fem personer till döds i Córdoba och ett NGO-kontor där en kompis jobbar i Pasto blev attackerat av beväpnade män för någon vecka sedan.

En vän som jobbar på FN berättade för mig att under de första två veckorna efter fritagningen var säkerhetsläget sådant att ingen FN-personal fick utföra fältuppdrag utanför urbana områden i Colombia. Det har släppts på nu, men det är fortfarande spänt. Särskilt kanske för FN och olika NGOs, sedan presidenten Uribe nu erkänt (men bara efter att ha ställts inför bildbevis) att Röda Korsets symbol användes utan tillåtelse under fritagningen. Han tar fullt ansvar, säger han, men skyller samtidigt allt på den enskilde soldaten som ”blev så nervös när han såg alla guerrilleros” och ”mot uttryckliga order” satte på sig en Röda Korset-symbol. Hm.

Vad som kommer att hända med FARC är det ingen som vet, men jag hoppas att de väljer samtalsvägen istället för att sätta igång en våldsvåg. Men vid Uribe vid rodret känns det tyvärr inte särskilt troligt, särskilt sedan Colombias sändebud till OEA igår hotat med att ställa Nicaraguas president Ortega inför rätta för att stödja FARC (efter att ha bjudit in gerillamedlemmar till Nicaragua).

Vi väntar nervöst på fortsättningen.

______________________________________________________________________________

Andra intressanta inlägg om: Colombia, Nicaragua, Uribe, Ortega, FARC, våld

Read Full Post »

Colombias självständighetsdag?

Jag har just varit ute en sväng, och eftersom jag bor på en av de stora avenyerna var jag vare sig jag ville eller inte tvungen att blanda mig med marschen. Den stora anti-FARC-marschen som hålls idag den 20 juli på Colombias självständighetsdag. Enligt nyhetssändingarna som fyller alla kanaler hela dagen idag verkar den vara ännu större än marschen den 4 februari i år, som samlade miljontals människor.

Idag firar Colombia sin 198:e självständighetsdag, och i många av kallelserna till marschen har det hetat att Colombia se independiza por segunda vez (Colombia frigör sig för andra gången), den här gången är inte frigörelsen från den spanska invasionen utan från FARC.

I veckor har alla, precis alla medier laddat upp sig för den stora dagen, det är specialinbjudna gäster på nyheterna, som alla får berätta hur himla viktigt att gå ut och demonstrera den 20 juli för det är ju civilsamhället som står upp mot FARC och hej och hå. Alla kändisar är med, i Leticia i Amazonas är Shakira och Carlos Vives och kramas med presidenten och i Paris uppträder Juanes och Miguel Bosé tillsammans med Ingrid Betancourt.

Men hur mycket självständighet uppnår Colombia egentligen? Jag kan förstå att har man levt med en konflikt i över 50 år så kanske man är beredd att få slut på våldet, nästan till vilket pris som helst. Men jag vill inte betala om priset är en tredje presidentperiod för Uribe.

Presidenten Uribe och hans regering har varit otroligt skickliga propagandamässigt. De har lyckats vända all uppmärksamhet mot FARC, så att stora delar av det colombianska folket verkligen tycker att konflikten är synonym med FARC. Paramilitärerna och deras grymma brott mot civilbefolkningen har magiskt glömts bort (dessutom har Uribe deporterat flera av de högst uppsatta paramilitära ledarna till USA där de ska ställas inför rätta för narkotikabrott, vilket innebär att de mängder av massgravar som grävts upp de senaste åren och alla döda och försvunna efter paramilitära massakrer blir brotts som lämnas ouppklarade). För att inte tala om militären, som har en riktigt usel meritlista när det kommer till respekt för mänskliga rättigheter, men som har konverterats till Colombias stora hjältar.

Naturligtvis kommer Uribe och hans gäng att använda även detta till sin fördel, tolka stödet för demonstrationen som stöd för honom och indirekt för hans kampanj för att bli omvald en tredje gång. För även om demonstrationen officiellt är mot FARC och kidnappningar och för frihet så blir den inofficiellt också en demonstration för Uribe, och så länge Uribe och frihet är synonymer i den officiella diskursen känns Colombias självständigthet väldigt långt borta.

______________________________________________________________________________

Läs mer: SvD, DN

Konfliktbloggar på gång: Akuhujan, Autonoma Kärnan, Den Udda Vinkeln och Kim Müller. Och Dagens Konflikt, såklart.

Andra intressanta inlägg om: FARC, Colombia, Uribe, demonstration, självständighet

Read Full Post »

Vad händer med de andra?

Fortfarande domineras nyheterna här i Colombia av fritagningen av Ingrid Betancourt och de 14 andra FARC-kidnappade. Ingrids eventuella presidentkandidatur, naturligtvis, fångarnas återförening med sina familjer, och att många av dem nu lever under beskydd efter hot som fått dem att frukta repressalier från FARC. Ingrid vågar till exempel inte återvända till Colombia för tillfället.

Nästa söndag, den 20 juli, kommer en stor nationell-internationell demonstration att hållas, mot FARC och för frigivningen av alla kidnappade, liknande den som hölls den 4 februari. Jag gick den gången, efter viss tvekan, men den här gången kommer jag att stanna hemma. Officiellt är visserligen demonstrationen för frigivningen av alla kidnappade, vilket jag naturligtvis helt håller med om, men inofficiellt kommer demonstrationen att bli en demonstration för Uribe. Redan finns mängder av Facebook-grupper som heter saker som ”Uribe, Colombia stödjer dig. Framåt, president!” eller ”Leve president Uribe”, som alla uppmuntrar sina medlemmar att demonstrera nästa söndag. Det kommer att bli en demonstration för att visa sitt stöd för Uribes kamp mot FARC, inte för frigivningen i sig. Så, nej tack.

Hur som helst, min fråga är vad som händer sen? Vad händer efter söndag när yran lagt sig? Frontfigurerna bland FARCs fångar – Ingrid Betancourt och de tre USA-medborgarna – är nu fritagna, och Uribe har sagt att hädanefter får det vara nog med utländsk medling, Colombia sköter dessa angelägenheter bäst själv. Utan ”viktiga” internationella fångar, och utan utländsk inblandning, hur lång tid tar det innan de som fortfarande sitter fångade i djungeln glöms bort i mediabruset?

_____________________________________________________________________________________

Konflikt: Akuhujan, Kim Müller och Petter. Dessutom: Dagens Konflikt

Det skrivs en del om Colombia i svenska tidningar just nu: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

Andra intressanta inlägg om: Colombia, Uribe, FARC, Ingrid Betancourt, demonstration, 20 juli

Read Full Post »

Julidag i San Antonio, Venezuela

Om jag bara inte jobbade jämt skulle jag sätta mig ner och skriva ett par intressanta blogginlägg. Hoppas att det blir snart. Så länge ska jag njuta av mitt i Venezuela nyligen införskaffade arbetsvisum som verkligen får göra rätt för sig.

Read Full Post »

Operación Jaque

Jag vet inte hur mycket det står i tidningarna i Sverige, det här är kanske gammal skåpmat för alla, men här skrivs det spaltmeter och visas extra nyhetsinslag och allt, precis allt, handlar om fritagningen av de 15 gisslan hos FARC i djungeln, däribland Ingrid Betancourt som är den som får överlägset mest uppmärksamhet.

Så jag tänkte dela med mig av bakgrunden till vad som säkert snart blir Hollywoods nästa storfilm, baserad på en verklig historia (men där alla pratar engelska, utom några enstaka som pratar mexikansk slang, för Hollywood kan ju inte filma i Colombia, det är alldeles för ”farligt”…): Operación Jaque (den officiella versionen):

Fritagningen var en militär operation (operation schack – snart ska FARC vara schack matt), som skedde genom att militären grundlurade FARC och genomfördes helt utan våld och utan att en enda person kom till skada. Under själva operationen, det vill säga, man kan bara gissa vad som kommer att hända med de FARC-soldater som var satta att vakta gerillans viktigaste gisslan…

Operationen hade förberetts under flera månaders tid och föregicks av ett minutiöst planeringsarbete och infiltrering av militären i FARC. Alias ”César”, som hade ansvaret för den kidnappade gruppen, fick order av en nära person till FARCs sekretariat (i själva verket militären), att samla de 15 kidnappade, som tidigare varit separerade i tre grupper. Han fick veta att Alfonso Cano (FARCs nye ledare efter Tiro Fijos död) ville flytta gruppen och att han ville att César skulle följa med dem. När så helikoptern kom (målad som helikoptrarna från en NGO som stödjer FARC) följde César order och följde med de kidnappade in i helikoptern, tillsammans med en annan fångvaktare från FARC. I helikoptern fanns 15 militärer, alla förklädda till FARC-medlemmar. Väl uppe i luften övermannades César och hans kompanjon och den kidnappade gruppen fick veta:

Vi är den nationella armén. Ni är i frihet.

Kvar på marken deserterade övriga mannar illa kvickt, och när militären kom till baslägret var det helt tomt, och kvar fanns alla saker, inklusive kastruller med mat som inte ens hunnit kallna.

Okej, det är den officiella versionen. Inofficiellt funderar naturligtvis många på om det verkligen var så det gick till, om militären verkligen kan ha lyckats grundlura FARC så, eller om det också finns andra faktorer inblandade (pengar?). Vad som framhålls som en av nycklarna till framgången är FARCs dåliga kommunikationer mellan olika grupper, vilket möjliggjorde hela lurendrejeriet.

FARC har själv använt samma lurendrejeri-taktik när de år 2002 kidnappade 11 kongressledamöter i Cali; de klädde ut sig till militärer, informerade om ett bombhot och att byggnaden måste evakueras, och förde ut dem till en väntande buss som sedan körde iväg med sina 11 gisslan mitt framför näsan på alla. Dessa 11 kongressledamöter mördades sedan år 2007 av FARC när militären gjorde ett fritagningsförsök.

För övrigt är folk inte sena att börja skämta om det hela…

_________________________________________________________________________________________________

I Sverige skrivs en del: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, etc.

Konflikt: Akuhujan, Kim Müller, Samhällsfeber, Slutstadium och Dagens Konflikt

Andra intressanta inlägg om: FARC, Colombia, kidnappade, Ingrid Betancourt, Betancourt

Read Full Post »

Ingrid äntligen fri

Jag gick just ut en sväng för att köpa mig lite lunch, och hela gatan var full av bilar som tutade för fullt, på ett sånt där hurra-sätt, inte på ett ur-vägen-sätt. Och nej, det berodde inte på att Colombia vunnit någon fotbollsmatch, utan på den helt fantastiska nyheten att Ingrid Betancourt äntligen är fri.

Ingrid Betancourt var presidentkandidat när hon kidnappades av FARC-gerillan för över sex år sedan. Hon har sedan länge varit FARC-gerillans trofé bland sina kidnappade, den allra mest kända av dem alla (som totalt uppgår till flera hundra). Det har sedan länge spekulerats om hon överhuvudtaget befinner sig vid liv eller inte.

Nu har hon alltså fritagits av armén, tillsammans med tre USA-medborgare som kidnappades år 2002 och elva andra fångar. De fritagna ska vara vid rimligt god hälsa.

Detta är naturligtvis ett jättelyft för Uribe, nästan så att man kan börja fundera över om det inte var utstuderat tajmat, precis när han hamnar i blåsväder kör han en sån här grej och allt annat hamnar i skymundan och folk ger sig ut på gatorna för att vifta med flaggor och tuta och hurra och hylla presidenten.

Men oavsett vem som kan ta åt sig äran för det hela och de eventuella konsekvenser som det får skulle jag gärna också vara ute på gatorna och fira just nu, fast utan flaggviftning och presidenthyllning, såklart.

__________________________________________________________________________________________________

Läs mer på: DN, SvD

Andra intressanta inlägg om: Colombia, FARC, Uribe, Betancourt, Ingrid Betancourt

Read Full Post »