Jag gick just ut en sväng för att köpa mig lite lunch, och hela gatan var full av bilar som tutade för fullt, på ett sånt där hurra-sätt, inte på ett ur-vägen-sätt. Och nej, det berodde inte på att Colombia vunnit någon fotbollsmatch, utan på den helt fantastiska nyheten att Ingrid Betancourt äntligen är fri.
Ingrid Betancourt var presidentkandidat när hon kidnappades av FARC-gerillan för över sex år sedan. Hon har sedan länge varit FARC-gerillans trofé bland sina kidnappade, den allra mest kända av dem alla (som totalt uppgår till flera hundra). Det har sedan länge spekulerats om hon överhuvudtaget befinner sig vid liv eller inte.
Nu har hon alltså fritagits av armén, tillsammans med tre USA-medborgare som kidnappades år 2002 och elva andra fångar. De fritagna ska vara vid rimligt god hälsa.
Detta är naturligtvis ett jättelyft för Uribe, nästan så att man kan börja fundera över om det inte var utstuderat tajmat, precis när han hamnar i blåsväder kör han en sån här grej och allt annat hamnar i skymundan och folk ger sig ut på gatorna för att vifta med flaggor och tuta och hurra och hylla presidenten.
Men oavsett vem som kan ta åt sig äran för det hela och de eventuella konsekvenser som det får skulle jag gärna också vara ute på gatorna och fira just nu, fast utan flaggviftning och presidenthyllning, såklart.
__________________________________________________________________________________________________
Andra intressanta inlägg om: Colombia, FARC, Uribe, Betancourt, Ingrid Betancourt
Härligt! Lite problem om det ska bli fortsatte förhandlingar dock.. frivilliga organisationer får det svårt med trovärdigheten och löper nu större risk i de mest konfliktfyllda områden. Men härligt att Ingrid Betancourt kan återse sin familj och kanske får fortsatta krafter att ägna sig åter åt politisk arbete.
Jättebra att hon är frisläppt och skönt att se att den s.k. kommunistiska gerillan får än mer stryk. För övrigt är det omöjligt att planera och genomföra den här typen av uppdrag bara för att presidenten ”behöver mer stöd”.
Där är du ute och cyklar.
Därmed inte sagt att det är en av många bieffekter. Ur mitt perspektiv är det en bra bieffekt, då FARC är en knarkhandlande terroristorganisation med egen armé. Uribe förtjänar cred för att stå upp emot dessa.