Gröna vågen i Colombia

Colombia upplever en grön våg utan dess like. Det är Partido Verde, gröna partiet, med Antanas Mockus som presidentkandidat som spurtar uppåt i opinionsundersökningarna och har nu för första gången gått om Uribes och politiska elitens favorit Juan Manuel Santos. Enligt mätningen som publicerades igår har Mockus nu 38% av rösterna och Santos 29%. Kandidaten på tredjeplatsen, Sanín, ligger långt ifrån med ynka 11%. Håller ökningen i sig vinner Mockus redan i första valomgången.

Att en center-högerkandidat, utan särskilt konkreta förslag, har en reell chans att vinna ett val är knappast särskilt upphetsande, egentligen. Om det inte vore för att det handlar om Colombia. Jag ska inte upprepa allt jag skrev i förra inlägget, bara påpeka att det är något alldeles extraordinärt som pågår i Colombia. Demonstrationer, som annars förknippas med marginaliserade vänstergrupper, som i sin tur förknippas med gerillan, har plötsligt blivit en politisk kampanjmetod som (så kallade) vanliga människor deltar i. Titta, det är vackert, det är ett Colombia som sjuder av hopp om förändring:

Nu är allt inte bara guld och gröna skogar med Mockus. Jag ska vila i euforin ett litet tag till, sen kommer ett kritiskt inlägg, jag lovar. Till exempel flörtar han rätt hejvilt med högern just nu. Kanske är det strategi, vad vet jag. Man får komma ihåg att Colombia är ett land där så gott som ingen  endaste presidentkandidat som haft någon framgång i valkampanjer, och som utmanat den politiska makteliten någonsin kommit levande till valet. Där ger Mockus framtidstro.

PS. För de som inte kan hålla sig, och vill läsa kritik av Mockus redan nu kan jag rekommendera den här utmärkta intervjun i Semana. På spanska, dock.