Jag gick just ut en sväng för att köpa mig lite lunch, och hela gatan var full av bilar som tutade för fullt, på ett sånt där hurra-sätt, inte på ett ur-vägen-sätt. Och nej, det berodde inte på att Colombia vunnit någon fotbollsmatch, utan på den helt fantastiska nyheten att Ingrid Betancourt äntligen är fri.

Ingrid Betancourt var presidentkandidat när hon kidnappades av FARC-gerillan för över sex år sedan. Hon har sedan länge varit FARC-gerillans trofé bland sina kidnappade, den allra mest kända av dem alla (som totalt uppgår till flera hundra). Det har sedan länge spekulerats om hon överhuvudtaget befinner sig vid liv eller inte.

Nu har hon alltså fritagits av armén, tillsammans med tre USA-medborgare som kidnappades år 2002 och elva andra fångar. De fritagna ska vara vid rimligt god hälsa.

Detta är naturligtvis ett jättelyft för Uribe, nästan så att man kan börja fundera över om det inte var utstuderat tajmat, precis när han hamnar i blåsväder kör han en sån här grej och allt annat hamnar i skymundan och folk ger sig ut på gatorna för att vifta med flaggor och tuta och hurra och hylla presidenten.

Men oavsett vem som kan ta åt sig äran för det hela och de eventuella konsekvenser som det får skulle jag gärna också vara ute på gatorna och fira just nu, fast utan flaggviftning och presidenthyllning, såklart.

__________________________________________________________________________________________________

Läs mer på: DN, SvD

Andra intressanta inlägg om: Colombia, FARC, Uribe, Betancourt, Ingrid Betancourt

Colombia har visserligen inga årstider, men ibland kan juni ändå verkligen kännas som sommar.

Nu har Colombias president Álvaro Uribe helt verkat få spel. Han och Högsta Domstolen har aldrig kommit särskilt bra överens, eftersom Högsta Domstolen faktiskt fungerar som en fristående enhet och inte går i presidentens ledband.

Nu har Högsta Domstolen slagit fast att den före detta kongressledamoten Yidis Medina tog emot mutor 2004 för att rösta för ett lagförslag som möjliggjorde Uribes omval 2006. Den fastslog även att Medinas röst var avgörande för att lagen skulle gå igenom. Medina dömdes till nära fyra års fängelse, men domen har allvarligare konsekvenser än så.

Godkännandet av Uribes omval 2006 visar sig nu ha skett på osakliga grunder, en situation som inte förutsätts i lagstiftningen. Så fort Högsta Domstolen tillkännagett sitt beslut gick Uribe ut i medierna och krävde en folkomröstning för att låta folket bestämma om valet 2006 ska göras om för att bekräfta hans mandatperiod fram till 2010:

Om Domstolen tvivlar på valet av mig, låt oss fråga folket för att se vad de säger.

Okej, förutom att en folkomröstning kostar sjuka summor pengar som kan användas otroligt mycket bättre i Colombia, så: det handlar inte om tvivel på att Uribe verkligen vann valet 2006. Han vann, han fick flest röster, det behöver inte bekräftas eller legitimeras. Problemet är att valet aldrig borde ha skett, för om allt hade gått rätt till skulle omvalet av Uribe aldrig ha genomförts från första början.

Uribe har popularitetsnivåer på över 70% enligt alla opinionsundersökningar, och hittills har han aldrig uttryckt explicit att han vill ha ett andra omval för att sitta en tredje mandatperiod. Men ända sedan början på året håller hans anhängare på att samla in underskrifter för att stödja en reform av grundlagen som skulle tillåta ännu ett omval. Om Uribe får igenom sin folkomröstning kan han kanske slippa hela processen med att samla in underskrifter och på samma gång lyckas ge legitimitet åt sin regering samtidigt som han ytterligare underminerar Högsta Domstolen.

Högsta Domstolen, å sin sida, kommer under veckan att undersöka grundlagsändringen som banade väg för Uribes andra omval 2006. Det har aldrig tidigare hänt i Colombia att ett beslut av Högsta Domstolen rivits upp, men efter domen mot Yidis Medina finns all anledning att ifrågasätta legitimiteten i godkännandet av lagändringen. Möjligheten finns att lagändringen förklaras grundlagsvidrig och frågan är då vad som händer med Uribes pågående presidentmandat.

Det känns tyvärr som att risken är större för att Uribe lyckas få igenom ett omval till en tredje mandatperiod än att han kommer att tvingas avgå, men sakta men säkert undergrävs hans legitimitet, och jag hoppas bara att han inte drar med sig hela den fungerande delen av rättssystemet i fallet.

_______________________________________________________________________________________________

Konflikt: Autonoma Kärnan, Den Udda Vinkeln och Kim Müller. Kolla även in Dagens Konflikt.

Andra intressanta inlägg om: uribe, colombia, omval

Läs mer på:DN och SvD

De båda Stora Männen som med fast hand leder varsitt land granne med varandra, är så mycket mer lika varandra än de någonsin skulle erkänna, de där som älskar att hata varandra.

Vid en första anblick är de naturligtvis varandras motpoler, Venezuelas vänsterpresident Hugo Chávez och Colombias högerpresident Álvaro Uribe. Men under ytan finns likheter. Först och främst är båda män som älskar makt. Makt, som de gärna utövar och demonstrerar med uppbackning av sina länders militärstyrkor. Makt, som de är beredda att ändra i grundlagen för att få behålla. Såväl Chávez som Uribe sitter sin sista mandatperiod, men ingendera är beredd att ge upp makten riktigt än, och båda två vill få igenom en grundlagsändring för att de ska kunna sitta ännu längre. Chávez har redan förlorat en folkomröstning i frågan, Uribe har inte lagt fram något konkret förslag ännu, och han har inte gjort något explicit uttalande, men det pratas om det, mycket, och allt oftare stöter man på uribista-ungdomar som samlar namnunderskrifter för en grundlagsändring.

Båda två stödjer beväpnade grupper i Colombia, nyligen har det avslöjats att Chávez stött FARC-gerillan med 300 miljoner dollar, och han har vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för gerillan. Uribe å sin sida älskar att framställa FARC som ondskans axelmakt, medan han gärna glömmer bort att nämna paramilitärerna. Inte utan att man undrar om det har något att göra med hans partis kopplingar till desamma.

Båda är internationella frontfigurer, men medan Chávez stöds av andra nationer i Latinamerika, såsom Kuba, Bolivia och Ecuador, är Uribe USAs president Bushs viktigaste allierade i regionen.

Chávez må vara en pinsam pajas och Uribe en ensam president i Latinamerika, men båda har makt, som de älskar att utnyttja, även med våld, och de har båda tillgång till stora militärstyrkor.

Den kanske största likheten mellan de två är nog till slut att de båda är riktigt obehagliga, var och en på sitt sätt, som till syvende och sist inte är så värst olika.

_______________________________________________________________________________________________

Andra konfliktbloggar: Akuhujan, Autonoma Kärnan, Den Udda Vinkeln, Kim Müller, Petter Partikulärt, Redundans och Syrran. Missa inte heller att kolla in nättidningen Dagens Konflikt.

Andra intressanta inlägg om: chavez, uribe, venezuela, colombia, maktkåthet, presidenter

Lunch på Bogotás kanske mysigaste restaurang

_____________________________________________________________________________________

Det är lite skralt om inläggen just nu, trots att det händer hur mycket intressanta saker som helst här i trakterna, FARCs högste ledare Tiro Fijos död nu senast, till exempel. Men jag har ett nytt heltidsjobb, slutarbeten på universitetet och ett efterlängtat besök från en vän från Sverige, så tiden räcker bara inte till. Jag återkommer, och meddelar så länge att jag mår finemang och att jordskalvet var lite spännande.

______________________________________________________________________________________

Kolla in de andra konfliktbloggarna och missa inte Dagens Konflikt.

Lagom till arbetarnas egen dag kom statistik som visar att Colombia fortfarande är världens farligaste land om man vill engagera sig för att förbättra sina och andras arbetsvillkor. Efter att antalet mord på fackföreningsaktivister varit i stadig nedgång sedan 2002, har 2008 redan blivit en dyster fläck i statistiken. Under de få månader som har gått av året har antalet mord på fackföreningsaktivister redan kommit upp i nästan samma siffra som under hela 2007 - enligt facken är siffran 24 och enligt regeringen är den 22, jämfört med 26 personer förra året.

Man tror att de som ligger bakom morden är Águilas Negras (Svarta Örnar) som är nya grupper som uppkommit efter att paramilitären ska ha demobiliserats, med samma medlemmar som i de före detta paramilitära grupperna. De flesta mord har skett i samma områden som dessa grupper verkar, och flera mord liknar varandra, offren har bakbundits och knivhuggits till döds i sina egna hem.

Åklagarmyndigheten har mellan 2001 och mars förra året undersökt 533 mord på fackföreningsaktivister, vilka har slutat i 98 fällande domar, av vilka 13 var medlemmar av militär och polis, 73 paramilitärer och 53 oorganiserade brottslingar. Endast i 15 av fallen har det gått att bevisa att den fackliga aktiviteten var den konkreta utlösande faktorn till morden. Straffriheten är enorm.

De senaste sju månaderna har 32 personer häktats för förberedelse till attentat mot fackföreningsaktivister, och en undersökning visar att hjärnorna bakom nästan alla attentat är paramilitärer. Paramilitärerna, som alltså en stor del av kongressens ledamöter har fängslats eller sitter under utredning för samarbete med. Samtliga från president Uribes eget parti eller stödpartier.

Våldet mot fackföreningsaktivisterna får naturligtvis även grava följder för anslutningsgraden. Endast 4,5% av den arbetande befolkningen är fackligt ansluten i dagsläget, vilket till och med är lägre än för 60 år sedan, då anslutningen var 4,7% under rådande konservativa hegemoni.

Intressant är att vissa skyller morden på vänstern (vilket statistik och domar motsäger), som skulle utföra dem för att förhindra frihandelsavtalet TLC mellan Colombia och USA. En av käpparna i hjulet för avtalet är just att USA kräver att Colombia måste bli bättre på att garantera mänskliga rättigheter och säkerhet innan de vill skriva på.

_____________________________________________________________________________________

Konflikt: Autonoma kärnan, Den Udda Vinkeln och Petter Partikulärt. Kolla även in Dagens Konflikt!

Andra intressanta inlägg om: colombia, paramilitärer, fackföreningar, mord

Colombias största allmänna universitet, Universidad Nacional, skrev häromveckan under en ny studentförordning, vilket resulterade i protester, strejk och vägblockader inne på campus.

Akuhujan skrev häromdagen ett inlägg om ett möte med vardagshomofobi i en vanlig svensk stad. Homofobin tar sig otäcka uttryck världen över, så även i Manizales, en vanlig colombiansk stad.

I februari i år blev två unga tjejer, 16 och 17 år gamla, avstängda från sin skola Colegio Leonardo da Vinci då de kommit ut som lesbiska. Efter att ha stämt skolan för diskriminering, med hjälp av en colombiansk motsvarighet till diskrimineringsombudsman, har skolans rektor Magola Franco Pérez nu fått 48 timmar på sig att åter ta emot flickorna, annars riskerar hon böter eller till och med häktning för att nekat flickorna deras konstitutionellt garanterade rättigheter till jämlikhet, utbildning och fri personlig utveckling.

Men när flickorna kom till skolan i fredags i sällskap av sin advokat för att åter skriva in sig möttes de av hundratals elever som samlats på skolgården och med plakat och slagord meddelade att No las queremos (Vi vill inte ha dem) och uttryckte sitt stöd för rektorn. Det liknar en lynchmobb utan lynchningen, och på Youtube kan man se nyhetsinslag från händelsen, ett kortare här och ett längre här.

Rektorn har knappt kommenterat händelsen, men en av eleverna som intervjuas säger att det inte har något emot flickorna (jaså?), men att de vill försvara skolans värdighet, för det finns folk som säger att skolan är full av lesbiska och så är det ju inte…

På nyheterna idag sas det att rektorn nu riskerar åtal eftersom hon inte gjorde något för att förhindra protesterna, istället försvarade hon elevernas rätt att protestera.

Händelserna visar på hur djupt konservativt stora delar av det colombianska samhället fortfarande är, och jag vill bara gråta när jag tänker på hur de två flickorna kommer att ha det resten av sin skolgång från och med måndag när det är meningen att de ska börja ha lektioner som vanligt igen.

_____________________________________________________________________________________

Konflikt: Akuhujan & Den Udda Vinkeln

Kolla även in Dagens Konflikt!

Andra intressanta inlägg om: homofobi, colombia, lynchmobb

Nu har ytterligare en av Colombias president Uribes närmaste män arresterats för “parapolítica”, det vill säga olagligt samröre med paramilitära rörelser. Den här gången handlar det om Mario Uribe, presidentens kusin. När arresteringsordern kom i tisdags kväll flydde Mario Uribe till Costa Ricas ambassad där han sökte politisk asyl, vilket nekades honom och han arresterades.

Den colombianska kongressen befinner sig i en djup legitimitetsskandal på grund av dess parapolítica; av de totalt 100 senatorerna och 166 kongressledamöterna är 77 under utredning och 33 har redan arresterats, däribland presidentens kusin, och kongressens president, Nancy Patricia Gutiérrez, är en av dem som utreds.

Samtliga av de som utreds och arresterats tillhör partier som stödjer president Uribe, vilket gör det i princip omöjligt att tro att inte också han själv skulle ha samröre med paramilitärerna. Jag hoppas att frågan inte är om, utan när, också presidenten faller.

_____________________________________________________________________________________

Läs mer här: Magnus Linton, DN, DN, SvD

Konflikt: Akuhujan, Kim Müller, Autonoma Kärnan, Petter Partikulärt, Redundans, Syrran

Andra intressanta inlägg om: Uribe, Colombia, paramilitärer, skandal, korruption

Efter söndagens val pekar alla undersökningar på att den oberoende kandidaten Fernando Lugo är Paraguays nye president. Detta innebär att Coloradopartiets 61 år långa maktinnehav brutits.

Fernando Lugo är en 56-årig före detta katolsk biskop som tillhör befrielseteologin, det vill säga vänsterfalangen inom den latinamerikanska katolska kyrkan. Han backas upp av Den Patriotiska Alliansen för Förändring, som består av nio partier och tjugo sociala rörelser, alla politiskt center-vänster. Alliansen bildades för bara åtta månader sedan, vilket gör det faktum att de lyckats omkullkasta Coloradopartiets i det närmaste institutionaliserade maktinnehav ännu mer remarkabelt. Han är dessutom den förste före detta biskopen någonsin som blir president.

Paraguay är ett av Sydamerikas fattigaste länder och har stora problem med korruption. Lugo har gått till val på att ta itu med de sociala problem landet brottats med och framför allt förbättra situationen för de fattiga. Bland annat vill han genomföra en jordreform där expropiering av land ingår. Själv beskriver han sig som ett mellanting mellan de mer moderata center-vänsterpresidenterna Bachelet och Lula och de mer radikala Chávez och Morales.

Men som vanligt när det gäller latinamerikanska vänstermän som talar om frihet och social rättvisa så gäller inte denna för hälften av befolkningen, det vill säga kvinnorna. I en intervju häromdagen fick han frågan om vad han anser om abort och svaret är lika nedslående som, tyvärr, väntat:

När det gäller abort identifierar jag mig djupt med den katolska kyrkan.

En liten ljuslåga av hopp i mörkret är dock att han samtidigt poängterade vikten av åsiktsfrihet och att hela civila samhället deltar i debatten och den politiska processen, oavsett vad presidentens åsikt är i en viss fråga. Förhoppningsvis blir det så även i praktiken.

I Paraguay är abort idag tillåtet endast om kvinnans liv är i fara, och komplikationer från osäkra aborter är den första eller andra orsaken till mödradödlighet (siffran varierar eftersom det inte finns någon säker statistik för en olaglig aktivitet). 170 kvinnor per 100000 levande födslar dör i Paraguay, vilket kan jämföras med 2 i Sverige, och vilket blir ännu värre när man tar i åtanke att en stor del av dessa kvinnor dör helt i onödan.

Vill nu Fernando Lugo verkligen på riktigt ta itu med Paraguays sociala problem har jag ett förslag på ett akut sådant som han kan börja med.

_____________________________________________________________________________________

Mer om valet: DN, DN, DN, SvD

Konflikt: Syrran, Akuhujan, Den udda vinkeln, Kim Müller, Slutstadium, Bola de Fogo, Petter Partikulärt, Samhällsfeber och Vardagspussel

Andra intressanta inlägg om: Fernando Lugo, Paraguay, president, val, abort, befrielseteologi