Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

Februaribild 2008

Såhär såg Bogotá ut den 4 februari i år, under den stora demonstrationen mot FARC. Jag deltog och det var otroligt mäktigt, även om jag har mina betänkligheter (att delta blev nästan som att heja på president Uribe plus att visst, FARC är as, men de är knappast de enda i det här landet. Hur som helst, har tänkt att skriva lite mer om den och kommande demo snart).

Annonser

Read Full Post »

Paraíso Travel

Para�<p><p><p><p>so Travel Häromveckan var jag på bio och såg en jättebra film, så även om den inte kommer på bio i Sverige vill jag tipsa om den (om ni nu ska resa till Latinamerika och kan se den här, om ni hittar den i någon special-videobutik eller om den dyker upp på någon filmfestival. Eller om ni vill ladda ner den från internet, men det är ju olagligt som vi alla vet…).

Filmen heter Paraíso Travel och är en colombiansk produktion, baserad på romanen med samma namn av Franco Ramos. Det produceras inte särskilt mycket colombiansk film, men emellanåt dyker det upp några riktiga guldkorn, Rosario Tijeras från 2005 är en annan colombiansk måste-film.

För en gångs skull när det handlar om Colombia på film är det inte våld, knarkhandel eller gerillakrig som står i fokus. Temat är istället lögnen om den amerikanska drömmen, som totalt faller samman i filmen, där USA visas från de papperslösa immigranternas sida.

Filmens två huvudpersoner Marlon och Reina kommer från Medellín och bestämmer sig för att ta sig till USA. Medan USA-bor tack vare Plan Colombia får visum och arbetstillstånd i Colombia gratis (för oss andra kostar det 200 dollar), är det en helt annan sak för colombianer som vill få visum till USA. Har du inte en massa pengar på banken och ett fast jobb med bra lön är det i princip omöjligt att få visum, ens för att åka på semester. Marlon och Reina är inte utfattiga och desperata, men de har det inte heller tillräckligt bra ställt för att lyckas få ett lagligt visum, och betalar därför människosmugglare för att ta sig dit.

Filmen visar både strapatserna de måste genomlida under resan och sedan när de väl är framme i det så kallade förlovade landet, och alla människor som utnyttjar deras utsatta position. Som vanligt är kvinnorna extra utsatta när männen tar tillfället i akt när de är helt skyddslösa.

Filmen är otroligt mycket bättre än till exempel skitfilmen María full of grace (som är en USA-produktion) på lite av samma tema. Skillnaden där är dock att USA framställs som paradiset och den enda räddningen för alla stackars colombianer som bara har misär.

Och nej, jag menar inte att det är precis tvärtom, att Colombia är paradiset och USA helvetet, men bilden är lite mer nyanserad än så. Allt är inte misär i Colombia och USA är inte nödvändigtvis någon räddning alls, ibland är det raka motsatsen.

___________________________________________________________

Kolla in konflikt där det som vanligt händer intressanta grejer.

Andra intressanta inlägg om: , , , , ,

Read Full Post »

Numera är jag bosatt i Bogotá (på riktigt, med visum och hyreskontrakt och allt) och tillhör därmed liksom övriga invånare i Colombia ett estrato, vilket om man konsulterar ordboken betyder stratum, skikt, lager, [samhälls]skikt.

Det finns sex estratos, där ett är det lägsta och sex är det högsta, utefter köpkraften hos de boende i området. Vilket estrato ens bostadsområde tillhör avgör hur mycket man betalar i servicios, såsom vatten, el, gas, telefon o.s.v.. Bor man i estrato sex borde man vara skitrik och alla ens räkningar blir därmed dyrare än den egentliga kostnaden, för att subventionera räkningarna för de som bor i estrato ett, som å sin sida betalar mindre än vad deras servicios egentligen kostar. Själv bor jag alltså i estrato fyra och har mittemellandyra räkningar.

Estratos funkar som en slags direktbeskattning av de rika och motsvarande subventionering för de fattiga. Vilket är jättebra. Det som är problematiskt är dock att systemet bidrar till en cementering av klassegregeringen, och Colombia är verkligen ett brutalt klassamhälle. Det finns fattiga områden och det finns rika områden och så länge det finns estratos finns det ingen risk att de fattiga flyttar in på de rikas områden.

Och så kan man ju ta sig en funderare över namnet. Hur fräscht känns det egentligen att dela upp människor efter numrerade samhällsskikt..? _________________________________________________________________
Konflikt:  Akuhujan om kvinnor som våldsamma politiska subjekt, Kim Müller om politiska vs mode-bloggar, Petter tänker tillbaka, Reciprocity om EU vid sidan av USA-valet och Slutstadium om Muhammedteckningstjatet

Andra intressanta inlägg om: , ,

Read Full Post »

Coming soon

Ja, jag har ju alltså flyttat till Colombia och bristen på blogginlägg beror på att jag ännu inte har fått något internet installerat hemma (men det kommer på onsdag, ”jättesäkert”…), så jag tjuvsurfar på en jättesvag grannsignal som funkar med ojämna mellanrum. Men snart, mycket snart, har jag en alldeles egen internetuppkoppling och då återkommer jag med riktiga inlägg, till exempel om demon förra måndagen.

Under tiden kan ni läsa om Colombia och annat på Magnus Lintons blogg och massor av andra intressanta saker på konfliktkollegornas bloggar, till exempel SyrranAkuhujanKim MüllerMllstrmPetterRed MetalRedundans och Slutstadium.

Ses snart igen.

Read Full Post »