Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2009

Idag är det precis tio år sedan syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister i sitt hem, och runt om i bloggosfären går en uppmaning till civilkurage. Att fler, liksom Björn gjorde, ska våga stå upp mot de otäcka krafter som vill radera solidaritet och medmänsklighet från ordlistan.

Tack och lov är det ett av ytterst få politiska mord i Sverige. Men bara för att det händer sällan är det inte desto mindre allvarligt. I ett allt hårdare samhällsklimat, där rasism blir allt mer rumsren, gäller det att stå emot för allt som går. Rasisterna är få, men när den stora massan håller tyst kan de vinna mark, och de få som vågar stå emot skräms till tystnad – Björns mördare som nu har avtjänat sitt fängelsestraff fortsätter att kartlägga journalister och meningsmotståndare.

I Colombia, mitt nya hemland, är mord på fackföreningsaktivister vardagsmat. Av det totala antalet av dessa mord som sker i världen, sker runt 75% av dem i Colombia. Under Uribes två presidentperioder har mordfrekvensen ökat, trots att han hyllas både av den egna befolkningen och av ledare runt om i världen (till exempel av vår egen utrikesminister Carl Bildt). För Uribes politiska flaggskepp ”seguridad democrática”, har ju gjort så att de rika numera kan åka till sina lantställen på semestern, och så länge de kan det är ju allt frid och fröjd. Då verkar det spela mindre roll att militärens utomrättsliga avrättningar har ökat, att paramilitära avknoppningar härjar fritt (trots att de officiellt har ”avmobiliserats”) och att sjukvården och utbildningen är en katastrof. Säkerheten funkar för de vars röster väger tungt och det är allt som räknas.

Colombia är en helt annan femma än Sverige, och det ska mycket till innan Sverige ens kommer i närheten av Colombias situation. Men vissa mönster går igen. Det handlar om vissa som gör ”grovjobbet” som röjer mark för den mer rumsrena fascist-politiken. I Sverige är det Hampus Hellekant och hans kumpaner som röjer undan obekväma meningsmotståndare, i Colombia är det hela militära apparater, som till exempel Aguilas Negras senaste kampanj. Och medan motståndet tystas, och gränserna för vad som är okej långsamt förflyttas kan sådana som SverigeDemokraterna eller Uribes parti flytta in i maktens lokaler. De är inte två skilda fenomen, även om de flesta som röstar på SD troligtvis är vanliga arbetare som aldrig skulle kunna ens tänka sig att mörda, och som fördömer politiskt våld, på samma sätt som de flesta som röstar på Uribe i Colombia är vanliga människor som bara vill ha lite lugn och ro efter decennier av konflikt.

Men det gäller att inte glömma bort att det är två sidor av samma mynt. SverigeDemokraternas medlemsbas kryllar av nazister och Uribes politiker har nära kopplingar till paramilitärerna, och det är inte de vi vill ha vid makten, varken här eller där.

Medan rasismen vinner mark är det otroligt viktigt att visa civilkurage, och aldrig, aldrig någonsin låta sig tystas.

Minns Björn Söderberg.

_________________________________________________________
Andra intressanta inlägg om: , , , , , ,

Read Full Post »