Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Venezuela’ Category

Nu har osämjan mellan Colombia och Venezuela blossat upp igen, den här gången efter att Colombia anklagat Venezuela för att härbärgera ledare för gerillorna FARC och ELN. Igår lade Colombia fram sina bevis (koordinater, videor, foton och vittnesmål) till Organisationen för Amerikanska Stater (OEA) under ett extrainsatt sammanträde, och anhöll om en kommission för att kontrollera dessa anklagelser.

Venezuela menar att anklagelserna är ren lögn och en direkt provokation. Som svar har Venezuela nu brutit alla diplomatiska relationer med Colombia – ambassaden och konsulaten har 72 timmar på sig att stänga – och beordrat maximal alert vid gränsen, dit även militära trupper förflyttats.

Hela situationen är sorglig på flera sätt.

Framför allt för att Colombia och Venezuela är två länder som står varandra nära. Brödrafolk, som det kallas i gamla patriarkala ordalag. Colombianer och venezuelaner har aldrig varit osams, och är det inte heller nu. Istället har länderna råkat få varsin maktfullkomlig galning till ledare som båda tycker att det här med kompromisser och diplomati är för veklingar.

Men det är sorgligt också att det här händer just nu, när isen precis börjat smälta mellan de två länderna. Colombias president Uribe avgår i början av augusti och tillträdande presidenten Santos har visat en mycket mer diplomatisk framtoning när det gäller relationerna till grannländerna än sin buffliga företrädare. Han har till och med bjudit in såväl Venezuelas president Chávez som Ecuadors president Correa till ceremonin där han tillträder som president.

Detta har inte fallit i god jord hos Uribe, eftersom det dels får honom att framstå internationellt som den konfliktskapande krigshetsare han är (till skillnad från Santos som då i jämförelse verkar vara ”the good guy”), och dels eftersom det bryter med hans filosofi om att inte vika en tum och inte hålla på med mesig diplomati.

Så Uribe måste desperat bevisa att han inte är sån som han framstår att vara, utan att allt är Venezuelas fel, det är ju faktiskt Chávez som gömmer gerillakrigare, så att Uribe kan avgå med flaggan i topp.

Jag tvivlar inte särskilt mycket på att det finns colombianska gerillamedlemmar i Venezuela. För det första för att stora delar av gränsen är otillgänglig och svårbevakad och det är svårt att veta var ett land slutar och ett annat börjar. För det andra för att Chávez inte precis har gjort sig känd för att vara en hårdnackad motståndare till FARC och ELN. För det tredje för att Chávez beter sig som ett omoget barn och skulle säkert, för att bevisa att han minsann gör som han vill och tar inga order från någon, kunna ta emot ett par gerillaledare, bara för att göra tvärtemot vad Colombia vill.

Colombias anklagelser mot Venezuela kan alltså mycket väl vara sanna. Men det finns olika sätt att lägga fram dem. Och att totalt köra över nya presidenten som tillträder om två veckor, och rasera alla närmanden som lyckats göras och djupfrysa relationerna ännu en gång var kanske inte det bästa sättet att göra det på.

Annonser

Read Full Post »

Triangeldramat i Amerika

Jacky kommenterade i förra inlägget:

Något “inside-Latinamerika” om amerikanska ambassadörer som blir persona non grata? Diplomatisk kris på G?

Och jag skulle så gärna vilja ha en massa smarta inside-grejer att säga, men när man bor i Colombia är det svårt att sortera i informationen. Colombianska nyheter om allt som involverar Venezuela är ungefär lika objektiva som Fox News om irakkriget. Det är imponerande, faktiskt.

Men visst, det är ju grannlandet och nästan-grannlandet, och det upptar stora delar av nyhetsrapporteringen (även om sagda rapportering mest av all gillar att visa upp sitt favorithatobjek Chávez som ett totalt nutcase och klipper lägligt fram hans allra smaskigaste uttalanden – som här han med hyttande näve skrek att Imperiets ambassadör kunde dra åt helvete).

Men i korthet är väl storyn följande:

Morales i Bolivia har haft rätt ordentliga problem länge med den rika landägaroligarkin, en traditionellt stark maktgrupp såväl i Bolivia som i övriga Latinamerika, som tillsammans med övriga delar av den kapitalistiska överklassen inte varit särskilt förtjust i Morales politiska reformer, och läget har varit oroligt och protesterna många länge nu.

Så i tisdags meddelade Morales att han ämnar kasta ut USAs ambassadör eftersom denne enligt Morales är en ledande figur i att underblåsa separatismen och spä på den politiska krisen och planera en statskupp mot presidenten. Denna politiska kris har under senaste tiden blivit allt allvarligare, och den senaste veckan har våldsspiralen snurrat allt snabbare, med vägblockeringar, plundringar och våld.

Dagen efter Morales utvisningsbeslut gick Venezuelas president Chávez i Bolivias fotspår beslöt sig för att i solidaritet med Morales också utvisa USAs ambassadör, och hotade även med att strypa Venezuelas oljeexport till USA om dessa svarar med någon typ av agression, och till högerseparatisterna i Bolivia:

Om de avsätter Evo, om de dödar honom, då bör kuppmakarna i Bolivia veta att de ger mig grönt ljus för att stödja vilken beväpnad rörelse som helst i Bolivia.

USA å sin sida säger att allt är mycket beklagligt, nekar till alla Morales anklagelser mot ambassadören, men svarar med samma mynt, och utvisar såväl Bolivias som Venezuelas ambassadörer i Washington. Kyliga diplomatiska relationer, minst sagt.

De senaste dagarnas våld i Bolivia har hittills resulterat i 14 döda och minst 50 skadade, och nu försöker Morales dämpa våldsvågen genom att få till stånd en dialog med oppositionen. Om det lyckas återstår att se.

_______________________________________________________________________________________________

Läs mer: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, latinamerika.nu, Ola i Bolivia

Andra konflikter: Kim Müller, Petter Partikulärt, Bola de Fogo och Dagens Konflikt

Andra intressanta inlägg om: , , , , , ,

Read Full Post »

Om jag bara inte jobbade jämt skulle jag sätta mig ner och skriva ett par intressanta blogginlägg. Hoppas att det blir snart. Så länge ska jag njuta av mitt i Venezuela nyligen införskaffade arbetsvisum som verkligen får göra rätt för sig.

Read Full Post »

De båda Stora Männen som med fast hand leder varsitt land granne med varandra, är så mycket mer lika varandra än de någonsin skulle erkänna, de där som älskar att hata varandra.

Vid en första anblick är de naturligtvis varandras motpoler, Venezuelas vänsterpresident Hugo Chávez och Colombias högerpresident Álvaro Uribe. Men under ytan finns likheter. Först och främst är båda män som älskar makt. Makt, som de gärna utövar och demonstrerar med uppbackning av sina länders militärstyrkor. Makt, som de är beredda att ändra i grundlagen för att få behålla. Såväl Chávez som Uribe sitter sin sista mandatperiod, men ingendera är beredd att ge upp makten riktigt än, och båda två vill få igenom en grundlagsändring för att de ska kunna sitta ännu längre. Chávez har redan förlorat en folkomröstning i frågan, Uribe har inte lagt fram något konkret förslag ännu, och han har inte gjort något explicit uttalande, men det pratas om det, mycket, och allt oftare stöter man på uribista-ungdomar som samlar namnunderskrifter för en grundlagsändring.

Båda två stödjer beväpnade grupper i Colombia, nyligen har det avslöjats att Chávez stött FARC-gerillan med 300 miljoner dollar, och han har vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för gerillan. Uribe å sin sida älskar att framställa FARC som ondskans axelmakt, medan han gärna glömmer bort att nämna paramilitärerna. Inte utan att man undrar om det har något att göra med hans partis kopplingar till desamma.

Båda är internationella frontfigurer, men medan Chávez stöds av andra nationer i Latinamerika, såsom Kuba, Bolivia och Ecuador, är Uribe USAs president Bushs viktigaste allierade i regionen.

Chávez må vara en pinsam pajas och Uribe en ensam president i Latinamerika, men båda har makt, som de älskar att utnyttja, även med våld, och de har båda tillgång till stora militärstyrkor.

Den kanske största likheten mellan de två är nog till slut att de båda är riktigt obehagliga, var och en på sitt sätt, som till syvende och sist inte är så värst olika.

_______________________________________________________________________________________________

Andra konfliktbloggar: Akuhujan, Autonoma Kärnan, Den Udda Vinkeln, Kim Müller, Petter Partikulärt, Redundans och Syrran. Missa inte heller att kolla in nättidningen Dagens Konflikt.

Andra intressanta inlägg om: , , , , ,

Read Full Post »

OEA fortsätter att sammanträda idag och hittills verkar Colombia stå väldigt ensamt. USA är det enda land som försvarat Colombias attack, Kanada och Bahamas förhöll sig neutrala, och alla andra länder fördömde skarpt Colombias agerande och krävde ursäkter, medan Colombia desperat fortsatte försvara sig. Det återstår att se hur det hela utvecklar sig.

Hur som helst, Magnus Linton har skrivit de absolut intressantaste analyserna jag läst hittills, ett läsmåste
Hugo, Rafael & Alvaro – sju slutsatser (från igår)
Fler slutsatser (från idag)

Dessutom skriver de svenska nyhetstidningarna som aldrig förr om den här delen av världen: DN & SvD

Imorgon hålls en sedan länge planerad demonstration, som svar på de massiva demonstrationer som hölls mot FARC den 4 februari. I ljuset av de senaste dagarnas händelser har den helt plötsligt blivit otroligt mycket mer politiserad än vad den redan var. Den här informationen kommer från Colombianätverkets hemsida:

Den colombianska staten bär ett stort ansvar för den humanitära krisen i Colombia. Nära 4 miljoner colombianer har tvingats på flykt i sitt eget land, de allra flesta av paramilitären. Paramilitären, ofta i samarbete med den colombianska militären, har fört bort mer än 15 000 människor vars kroppar de begravt i massgravar eller slängt i floder. Mellan 1982 och 2005 begick paramilitären mer än 3500 massakrer och stal över sex miljoner hektar land. Samtidigt har man mördat fler än 1700 indianer, 2500 fackföringsmedlemmar och nära 5000 medlemmar av rörelsen Unión Patriótica samt tvingat över 10 000 afrocolombianer och bönder från sin mark.

Det paramilitära våldet fortsätter trots att paramilitären officiellt avväpnades 2002. De mördar mer än 600 personer om året och har skaffat sig kontroll över 35 procent av den colombianska kongressen i en skandal som kommit att kallas ”parapolitiken”. Det har också dykt upp flera nya paramilitära grupper som går under namnet ”Aguilas Negras”.

Samtidigt ökar den colombianska arméns människorättsbrott. Den colombianska armén har sedan 2002 illegalt avrättat 950 människor, och ofta klätt ut offren till gerillasoldater.

Den 4:e februari i år demonstrerade många mot gerillans våld. Man ”glömde” att nämna paramiltären och staten, trots att dessa är ansvariga för 75 procent av de politiska förföljelserna i landet. Vi är också emot gerillans våld, men vill med denna demonstration uppmärksamma det statliga och paramilitära våldet och utkräva ansvar av den colombianska staten för de övergrepp som de begår mot sin egen befolkning.

– Inga mer massgravar
– Inga mer tvångsförflyttningar
– Inga mer paramilitärer
– Inga mer parapolitiker
– Inga mer statliga brott

Stockholm
Tid: 6:e mars klockan 18.00
Plats: Medborgarplatsen i Stockholm
Kom och ta med ljus (av typen ”gravljus”) att tända för offren för våldet i Colombia. Ladda ner affischen och sätt upp där du kan!
Kontaktperson: Fredrik Jansson, fredrik.jansson@colombianatverket.se, 0704-850417
Arrangör: Colombianätverket – en ideell partipolitiskt och religiöst obunden organisation grundad 2003 vars målsättning är att verka för fred och social rättvisa i Colombia.
Umeå
Tid: 6:e mars klockan 17.00
Plats: Rådhustorget i Umeå
Arrangör: Colombianer i Västerbotten
Karlskrona
Tid och plats: Klaitedaplatsen kl 12.00 den 6:e mars

_________________________________________________________________

Andra intressanta inlägg om: , , , , , , ,

Read Full Post »

Ordkrig

Idag sammanträder OEA, Organisationen för Amerikanska Stater, för att försöka hitta en diplomatisk lösning på problemet Colombia-Ecuador-Venezuela.

Samtidigt flyger anklagelserna fram och tillbaka över gränserna.

Venezuela stängde idag gränsen till Colombia, medan den mellan Colombia och Ecuador fortfarande är öppen.

Colombias militär kommer med en mängd anklagelser mot såväl Ecuador som Venezuela som de påstår sig ha hittat bevis för i den dödade FARC-ledaren Raúl Reyes dator. Dokument som bevisar möten mellan Ecuadors regering och FARC, och dokument som bevisar att Chávez skulle ha skänkt 300 miljoner dollar till FARC. Dessutom dokument som bevisar att FARC var på väg att skaffa uran för vapentillverkning.

Såväl Ecuador som Venezuela svarar på anklagelserna att de är rena och skära lögner och att Colombia hittat på dem för att  rättfärdiga sitt orättfärdiga handlande på ecuadorianskt territorium.

Och jag vet inte vem man ska tro på. De colombianska nyheter som visas om händelserna känns ungefär lika objektiva som Fox News rapportering om Irak-invasionen. Något skumt är det allt med hela grejen, då Colombia först påstod att attacken var självförsvar när de anfölls av FARC, det var därför de var tvungna att utföra aktionen på ecuadorianskt territorium, men då de blev överbevisade (gerillamedlemmarna hade i själva verket dödats i sömnen) övergick de till att anklaga Ecuador för samarbete med FARC.

Hur som helst, senaste nytt är att Colombias president Uribe i morse meddelade att han kommer att anmäla Venezuelas president Chávez till Internationella Domstolen för stöd till folkmord (för hans påstådda utbetalning till FARC).

Hm, tänk att ingen kommit på den tanken när det gäller Uribes väldokumenterade kopplingar till paramilitärerna…

Läs mer: DNSvDEl Tiempo

______________________________________________________

Konflikt:  Reciprocity och Marcusen

Andra intressanta inlägg om: , , , , , , ,

Read Full Post »

Krisen fortsätter, i morse var det allt som visades på nyheterna och upptog förstasidorna på tidningarna.

Colombias ambassadör i Ecuador har blivit utvisad, och Ecuador har dragit tillbaka sin ambassadör från Colombia. Dessutom har även Ecuador nu mobiliserat trupper längs gränsen till Colombia.

Colombia har ursäktat sig för att operationen utfördes på ecuadorianskt område, men samtidigt kommit med nya anklagelser. Militären påstår nämligen att de hittat den dödade FARC-ledaren Raúl Reyes personliga datorer och att det i dem funnits dokument som beskriver möten mellan FARC och såväl säkerhetsministern Gustavo Larrea som presidenten Correa, där de utbytt information och kommit överens om samarbete. Colombias regering menar att detta är mycket allvarligt och hotar landets nationella säkerhet, medan Ecuadors regering å sin sida menar att alltihop är lögn och påhittat av Colombia för att dölja vad de gjort.

USA har trupper stationerade i Colombia och ger dessutom Colombia ett enormt militärt ”bistånd” som sina viktigaste allierade på kontinenten, och Bush drömmer säkert våta drömmar om nätterna om att få en anledning att störta Chávez, men jag tror inte att Uribe är särskilt sugen. Colombia har nog med väpnad konflikt inom landet för att dessutom ge sig in i något med grannländerna. Samtidigt har han ju gått till val, och byggt sin popularitet, på att sätta hårt mot hårt när det gäller gerillan (paramilitärerna däremot har han gång på gång bevisade kontakter med), och det är frågan om han kan låta det passera obesvarat att hans grannländer försvarar hans ärkefiender FARC.

En annan som också gett sig in i leken är Nicaraguas president Ortega som på en presskonferens uttryckte sina kondoleanser till Reyes familj och till ”bröderna i FARC”. Och jag blir så less. Bara för att man tycker att Uribe är en fascist eller kallar sig vänster måste man inte bli FARC-kramare. Allt är inte så svartvitt.

FARC är tillsammans med övriga beväpnade grupper (inkluderat militären) i landet ansvariga för att Colombia har näst flest kidnappningar i världen om året (efter Irak), näst flest internflyktingar i världen (efter Sudan) och flest politiska mord i världen om året. Deras marxistiska retorik är bara retorik och att beväpna bönderna handlar om att driva bort dem från deras mark och tvinga dem att bli kanonmat.

FARC är inte snälla eller bra, och det kan man tycka även om man är vänster och utan att för den skull samtidigt försvara Uribe eller paramilitärerna eller USA eller vilka andra högerfascister som helst. Men det verkar inte de Stora Latinamerikanska Vänstergubbarna hålla med om.

_____________________________________________________

Konflikt:  Den Udda VinkelnKim MüllerRed Metal och Under Täcket.

Mer om den här konflikten: SvDSvDDN.

Andra intressanta inlägg om: , , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »