Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sexualpolitik’ Category

Det är dags för Colombia att för sjätte gången i ordningen rapportera till FNs kommitté för mänskliga rättigheter om situationen i landet, och i samband med det har ett antal organisationer från civilsamhället lämnat in en skuggrapport, som visar på hur det egentligen ligger till med kvinnors mänskliga rättigheter. På plats i Geneve befinner sig också Women’s Link Worldwide, organisationen som med Mónica Roa i spetsen stämde Colombias abortlagstiftning vilket ledde till att konstitutionsdomstolen i maj 2006 legaliserade abort i tre specialfall.

Den stora frågan är aborter och Colombias Procurador. Procurador är ett ämbete som kan liknas vid en slags justitieombudsman, fast med långt större befogenheter, det är en institution vars syfte är att se till att lagarna efterlevs och garanterar de mänskliga rättigheterna, den utreder ämbetsmän som misstänks för att vara korrupta, osv. Det är en slags kontrollapparat som kontrollerar staten.

Sedan 2009 är det Alejandro Ordóñez, en extremt religiös katolik med värderingar från medeltiden, som innehar Procurador-ämbetet. Till special-procurador för barns, ungdomars och familjers rättigheter har han utsatt Ilva Myriam Hoyos, före detta ordförande för antiabortorganisationen Red Futuro Colombia och medlem av familjeinstitutet på Opus Deis universitet.

Dessa är de högst ansvariga för att se till att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter garanteras och att abortlagstiftningen efterlevs (för övrigt även för att HBT-personers rättigheter garanteras, osv.).

Alejandro Ordóñez har redan fått ett tiotal disciplinära anmälningar mot sig, bland annat från Women’s Link Worldwide, då han uppenbarligen inte gör sitt jobb, utan istället gör allt som står i hans makt (vilket är mycket) för att förhindra och försvåra kvinnors rätt till säkra och lagliga aborter. Hittills har dock inget uttalande kommit från Högsta Domstolen.

I Geneve kommer Alejandro Ordóñez ådra sig ännu en anmälan, den här gången inför FN (La Mesa por  la Vida y la Salud de las Mujeres har tidigare bett Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter om hjälp).

Förhoppningsvis vaknar någon och sätter stopp för Procuradorens framfart, för som läget är nu är rätten till laglig abort i Colombia i farozonen.

____________________

Allt är inte dåliga nyheter på den här kontinenten, grattis Argentina som äntligen som första land godkänt könsneutrala äktenskap! DN, SvD

Annonser

Read Full Post »

Akuhujan skrev häromdagen ett inlägg om ett möte med vardagshomofobi i en vanlig svensk stad. Homofobin tar sig otäcka uttryck världen över, så även i Manizales, en vanlig colombiansk stad.

I februari i år blev två unga tjejer, 16 och 17 år gamla, avstängda från sin skola Colegio Leonardo da Vinci då de kommit ut som lesbiska. Efter att ha stämt skolan för diskriminering, med hjälp av en colombiansk motsvarighet till diskrimineringsombudsman, har skolans rektor Magola Franco Pérez nu fått 48 timmar på sig att åter ta emot flickorna, annars riskerar hon böter eller till och med häktning för att nekat flickorna deras konstitutionellt garanterade rättigheter till jämlikhet, utbildning och fri personlig utveckling.

Men när flickorna kom till skolan i fredags i sällskap av sin advokat för att åter skriva in sig möttes de av hundratals elever som samlats på skolgården och med plakat och slagord meddelade att No las queremos (Vi vill inte ha dem) och uttryckte sitt stöd för rektorn. Det liknar en lynchmobb utan lynchningen, och på Youtube kan man se nyhetsinslag från händelsen, ett kortare här och ett längre här.

Rektorn har knappt kommenterat händelsen, men en av eleverna som intervjuas säger att det inte har något emot flickorna (jaså?), men att de vill försvara skolans värdighet, för det finns folk som säger att skolan är full av lesbiska och så är det ju inte…

På nyheterna idag sas det att rektorn nu riskerar åtal eftersom hon inte gjorde något för att förhindra protesterna, istället försvarade hon elevernas rätt att protestera.

Händelserna visar på hur djupt konservativt stora delar av det colombianska samhället fortfarande är, och jag vill bara gråta när jag tänker på hur de två flickorna kommer att ha det resten av sin skolgång från och med måndag när det är meningen att de ska börja ha lektioner som vanligt igen.

_____________________________________________________________________________________

Konflikt: Akuhujan & Den Udda Vinkeln

Kolla även in Dagens Konflikt!

Andra intressanta inlägg om: , ,

Read Full Post »

Akuhujan gav mig just dagens mest deprimerande nyhet; Chiles konstitutionsdomstol har med rösterna 5 mot 4 förbjudit distributionen av akut p-piller på allmänna sjukhus. Än så länge får pillret säljas på privata apotek, men det ska inte längre delas ut gratis, vilket innebär att det än en gång är Chiles fattiga kvinnor som får ta smällen, samma kvinnor som senare får riskera sin hälsa och i värsta fall sina liv på grund av Chiles totala abortförbud.

Beslutet kom efter att 31 högerkonservativa parlamentsledamöter lämnat in en stämningsansökan om att förklara distribueringen av p-piller, spiral och akut p-piller grundlagsvidrig. När det gäller de två första fick de lyckligtvis inget gehör, men tyvärr för den sista.

Motiveringen för beslutet är att det finns resonabel vetenskaplig tveksamhet angående pillrens eventuella abortiva karaktär, vilket innebär att domstolen måste ställa den grundlagsskyddade rätten till liv före andra betänkligheter. Som vanligt när de snackar om livets okränkbarhet så är det det ofödda fostret (eller i det här fallet till och med potentiella fostret) det handlar om, aldrig de levande kvinnorna.

Det finns två stora problem med grunden för beslutet (förutom de katastrofala konsekvenserna det får):

1. Chiles grundlag stipulerar endast den födda människans rätt till liv som en okränkbar rättighet. För de ofödda ålägger grundlagen lagstiftarna att skydda deras rätt till liv, men detta gör det inte till en absolut rättighet, utan lämnar utrymme för viss elasticitet i lagstiftningen, det vill säga, denna rättighet måste inte nödvändigtvis ställas före allt annat.

2. Det är ljug och påhitt att akut p-piller på något sätt skulle vara abortivt. Förutom alla medicinska bevis som finns så kan jag hänvisa till en enkel detalj. Befruktningen sker aldrig i utlösningsögonblicket, spermier kan leva inuti kvinnans kropp i flera dagar, och själva befruktningen kan ske flera dagar efter samlaget. Alla studier bevisar att akut p-piller är effektivare ju tidigare de tas, helst ska de tas direkt efter ett oskyddat samlag. Detta är för att de förebygger en graviditet. Skulle de istället avbryta en redan pågående graviditet vore de rimligtvis effektivare ju längre man väntar. Om befruktningen inte har inträffat finns det naturligtvis ingen graviditet att abortera.

Dessutom kan man ju fråga sig, om de nu är så angelägna att ”skydda livet”, varför de enbart valde att förbjuda distributionen inom den allmänna sjukvården. Som vanligt läggs den tyngsta bördan på arbetarklassens kvinnor, varför vill de inte också tvinga medel- och överklassens kvinnor att ta på sig ansvaret för livets helighet?

Chiles president, Michelle Bachelet, är en stark försvarare av sexuella och reproduktiva rättigheter (även om hon inte vågar gå så långt som att förespråka en avkriminalisering av abort) och har tidigare försvarat akut p-piller mot de stora apotekskedjorna som vägrade sälja dem. Efter domstolsbeslutet sade hon:

Ett beslut av denna typ utgör ett djupt sår i möjligheten att skapa ett rättvisare, jämlikare samhälle, med möjligheter. Detta beslut påverkar framför allt de fattigaste kvinnorna i vårt land.

Regeringen håller nu på att utvärdera och omformulera sitt program för sexuell och reproduktiv hälsa, och budgeten för akut p-piller kommer istället att läggas på gratis utdelning av kondomer.
Samtidigt ser de över de olika möjligheterna att komma runt beslutet.

De kvinnohatande högergubbarna vann ett slag, men kriget är långt ifrån över, och i det kan de inte vinna. Men varje kvinna de lyckas offra på vägen i sitt moraliska korståg är en kvinna för mycket.

_______________________________________________________________________________________________

För den som läser spanska och vill läsa mer har chilenska dagstidningen El Mercurio skrivit en hel del som man hittar om man använder deras sökmotor.

Ni missar väl inte nylanserade Dagens Konflikt? Konfliktarna skriver på sina egna bloggar också, till exempel Akuhujan, Kim Müller, Slutstadium, Syrran och Under Täcket

Andra intressanta inlägg om: , , , ,

Read Full Post »

Förra året skrev jag en D-uppsats i statsvetenskap om organisering av prostituerade kvinnor i Argentina. Jag jämförde två gräsrotsorganisationer som är i stort sett likadana, förutom på den springande punkten – synen på prostitution. Medan den ena kämpar fackligt för sexarbetares rättigheter, vill den andra inte alls veta av att likna prostitution vid ett jobb och talar om ”kvinnor i en prostitutionssituation”. Jag fokuserade på om detta kunde tänkas ha inverkan på kvinnornas empowerment-processer och isåfall hur. Summan av kardemumman är att det faktiskt inte verkar spela så stor roll, huvudsaken är att de organiserar sig, själva, underifrån, vilket också med allra största säkerhet kan appliceras på alla andra utsatta och marginaliserade grupper i samhället.

Nu har det blivit viktigare än någonsin för de prostituerade att organisera sig, för Buenos Aires är nämligen på väg tillbaka till den repression som fick organisationerna att uppstå från första början, för nästan 15 år sedan.

Sedan 2005 är gatuprostitution förbjuden i staden Buenos Aires på allmänna platser närmare än 200 meter från bostäder, skolor och kyrkor, och förra veckan bestämde sig den avgående stadsledningen för att förbjuda prostitution även i Rosedal, en stor park i den snofsiga stadsdelen Palermo, där prostitution, framför allt av transvestiter, är mycket vanlig. Enligt tidningarna rör sig i genomsnitt 3000 kunder där varje natt.

Förbudet försvaras med hänvisning till att parken Rosedal är en ”historisk skyddsvärd plats”, men det är omöjligt att låta bli att lägga märke till att det också, som av en tillfällighet, råkar vara den enda gatuprostitutionstäta platsen som ligger i ett av Buenos Aires ”finare”, och därtill turisttäta, områden:

Mig kommer de bara att köra bort med polisen därför att det här är en plats som är fin, säker och där flotta bilar passerar.

säger Belén, en av de prostituerade i parken, i en tidningsintervju.

För det handlar om att upprätthålla den fina fasaden. Att ett förbud bara förflyttar hela verksamheten någon annanstans spelar mindre roll, så länge det skyddar de redan priviligierade från att slippa konfronteras. Inte på något plan handlar det om de som faktiskt befinner sig i prostitutionen, som inte har någon annan möjlighet att skaffa mat för dagen och ingen annanstans än en annan park att ta vägen.

Tillbaka till organiserandet. Naturligtvis gick inte ett sådant här beslut förbi utan protester, inte i underifrånorganiseringens Argentina. Efter att förbudet blev känt i tidningarna i fredags, tågade på måndagsmorgonen organiserade prostituerade till stadshuset för att yttra sitt missnöje, och på tisdagen drogs förbudet tillbaka.

Men frågan är hur länge. Nu när Macri snart övertar makten gäller det att organisationerna är starka och orkar kämpa i den motvind som kommer att blåsa allt hårdare. För Macri och hans kompanjoner var de ivrigaste påhejarna av ett totalförbud mot gatuprostitution (bland annat), som till slut resulterade i 200-metersregeln jag nämnde ovan, och de försvarar det nyligen upprivna förbudet. Eller, med en av hans partikamraters ord:

Jag motsätter mig inte prostitution när det utförs i intimitet, för då är det en del av privata handlingar, men vi har alltid motsatt oss gatuprostitutionen.

Nej, det blåser hårt, det blåser kallt och nu om någonsin behövs det verkligen: Prostituerade (världen över), förenen eder!

_________________________________________________________________________________________________

För den som är intresserad finns ovan nämnda D-uppsats här, och min tidigare C-uppsats på lite samma ämne (prostitution som en överlevnadsstrategi i en fattigdomskontext) finns här.

Konflikt: Akuhujan påminner oss om klassaspekten av förintelsen, Syrran tar semester, Mllstrm hatar Crocs (precis som jag), Petter har sprutat ur sig jättebra inlägg på senaste men verkar ha fått lite idétorka just idag, Red Metal har haft spelning och Står aldrig still har förslag på alternativ telefonförsäljning.

Dessutom: läs V i vida världens blogg, där hon just nu rapporterar direkt från hetluften i Oaxaca, Mexiko.

Andra intressanta inlägg om: , , , , ,

Read Full Post »

Min första 8:e mars i Sydamerika var i Chile 2002. Det jag minns mest av allt från den dagen var att min kompis Cristóbal och hans bror gav mig och mina två kompisar varsin röd ros och sa ”grattis på kvinnodagen”. Som om internationella kvinnodagen var som vilken jippo-dag som helst som mors dag eller alla hjärtans dag.

I Argentina är det likadant. Den senaste veckan har skyltfönstren fyllts med erbjudanden för kvinnor, som rabatter på kläder och smink, och med uppmaningar till männen att köpa presenter till ”sina” kvinnor på ”deras egen dag”. Vad sägs om matvarukedjan Discos tidningsannons idag:

‘Artikel 16.H
Kvinnor har samma rättigheter som män när det kommer till ägandeskap, införskaffande av, och disponering över varor och tillgångar.’
Deklarationen om kvinnors rättigheter – FN

Hos Disco är dina rättigheter värda mycket mer.
30% rabatt på de fem första parfymeriprodukterna du lägger på kassabandet.

Jag suckar djupt och försöker kväva min växande irritation. Men som tur är finns det naturligtvis också en massa människor som har fattat vad dagen egentligen handlar om och runtom i stan ordnas demonstrationer och feministfester. Som otur är hindrar jobb, spöregn och mitt livs första ryggskott mig från att delta i någon av dem.

Istället har jag inhandlat dagstidningarna Clarín och Página 12 för att kolla in vad de skriver om dagen. Båda fokuserar på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, utifrån en rapport som hälsoministeriet offentliggjorde igår. Den visar att mycket har förbättrats de senaste åren men att det (föga förvånande) återstår mycket att göra. Lagen om sexuell och reproduktiv hälsa från 2002, som bland annat ska garantera tillgång till preventivmedel och sexualupplysning, har haft positiva effekter. De nyligen antagna lagarna om sexualundervisning i skolorna och legalisering av sterilisering (jepp, du läste rätt, fram till förra året var det olagligt att sterilisera sig, precis som det fortfarande är i till exempel Chile), förväntas ge positiva resultat längre fram.

Artiklarna är fyllda av statistik över allt möjligt, såsom preventivmedelsanvändning, HIV och sexualdebutsålder. Men en av de allra mest brännande frågorna, dem om abort, nämns knappt överhuvudtaget. Det enda som står att läsa är några dystra rader i Clarín att antalet icke straffbara aborter (d.v.s. vid fara för liv/hälsa och vid våldtäkt) har minskat på grund av att läkarna i allt större utsträckning, och helt i onödan eftersom lagen inte kräver det av dem, ger sig in i tidsödande rättsprocesser för att få domstolens tillåtelse att göra en abort.

Hur lång tid ska det ta innan kvinnor får rätten att själva bestämma över sina egna kroppar? Det är för fan dags för fler rättigheter och färre blommor. Nu.

____________________________________________

Det blev som sagt ingen demo för mig idag, men kolla gärna in 8:e mars-fotokollektionen som jag och min kompis Mauro gjorde på demon förra året.

Andra intressanta inlägg om: , , , ,

Read Full Post »

Häromdagen satt jag på en uteservering och njöt av värmen i sällskap av den argentinska dagstidningen Clarín. Jag har ingen aning om vad som stod i resten av tidningen, för jag fastnade vid en helsidesartikel som handlade om de senaste vidrigheterna från ett av mina största hatobjekt; katolska kyrkan.

Den här gången handlar det om dagen efter-piller. Bakgrunden är följande: I Argentina säljs pillret på apotek landet över och sedan några år tillbaka delas det också ut gratis på allmänna sjukhus och vårdcentraler i vissa provinser. Nu har hälsoministeriet beslutat att garantera universell tillgång tll pillret, d.v.s. det ska hädanefter delas ut gratis i hela landet.

Det är mot detta som den katolska kyrkan nu slår bakut och de har beslutat att lansera en motkampanj. Eftersom det inte finns några vettiga motargument består kampanjen av rena och skära lögner (som förvisso inte heller de är särskilt vettiga som argument), som till exempel att pillret skulle vara abortivt och skadligt för hälsan. Även om jag vanligtvis inte är någon stor auktoritetskramare känner jag ändå att hälsoministeriet förtjänar lite credd i det här fallet för att de står på sig, trots katolska kyrkans psycho-utspel.

Varför, ni kyrkans män, varför är ni så livrädda att ni med näbbar och klor måste bekämpa varenda litet steg på vägen mot kvinnors bestämmanderätt över sina egna kroppar? Är det för att ni känner att ni håller på att förlora kampen?

________________________________________________________________

Kolla gärna in andra konfliktbloggar, till exempel Syrran och Akuhujan som på senaste tiden skrivit en massa skitbra inlägg om ett av mina favoritämnen, prostitution.

Andra intressanta inlägg om: , ,

P.S. För er som undrar över min bloggpaus (som blev något längre än jag tänkt) kan jag berätta att den bestått av semester i Colombia, flytt till Argentina, nytt jobb, lägenhetsrenovering och dubbla besök från Sverige. Men nu är jag tillbaka i bloggosfären igen.

Read Full Post »

Ett steg på vägen

Det är inte bara abort som är en het politisk potatis i Latinamerika (vilket jag kommer att återkomma till i fler delar av ”Latinamerika och aborterna”), utan sexualpolitik i största allmänhet. Som vanligt är det katolska kyrkans reaktionära idéer och starka inflytande som spökar.

 

Sålunda har inte sexualundervisning funnits med som en obligatorisk del av läroplanen i många länder, i det här fallet handlar det om Argentina. Krav på dess införande har funnits under en längre tid, men från katolska kyrkans och andra konservativa krafters sida har motståndet varit stort. ”Sexualundervisning uppmanar till promiskuositet”, ”dess obligatoriskhet strider mot föräldrars rätt att bestämma över sina barns uppfostran”, ”genusperspektiv i sexualundervisningen respekterar inte den naturliga ordningen mellan män och kvinnor” och ”sexualundervisning är omoralisk eftersom den lär ut att sjukliga avvikelser såsom homosexualitet är normala” är några av argumenten som motståndarsidan tagit till.

 

Men nyligen har den argentinska senaten antagit en lag som gör sexualundervisning obligatoriskt på alla undervisningsnivåer, i såväl allmänna som privata skolor. Från och med 2007 kommer sexualundervisning alltså att finnas i alla Argentinas skolor, och målet med undervisningen är bland annat att främja ansvarsfullt sexuellt beteende och jämlikhet mellan könen, samt att förebygga hälsoproblem generellt och problem sammankopplade med sexuell och reproduktiv hälsa specifikt.

 

Så långt allt väl. I ett samhälle som Argentina är det dock en politisk omöjlighet att helt ignorera den starka katolska kyrkans krav på inflytande och sålunda har lagen även en paragraf som garanterar varje skola rätten att ”anpassa” undervisningens innehåll i enlighet med deras ”sociokulturella verklighet, inom ramen för respekt för deras institutionella ideologi och dess medlemmars övertygelser”. De många katolska privatskolorna får därmed ett relativt stort spelrum att fortsätta vara reaktionära. Nu har en kommitté tillsatts för att fastställa de grundläggande innehållen i undervisningen, en kommitté bestående av specialister på området, representanter för organisationer och, naturligtvis, från katolska kyrkan.

 

Men även om allt inte är så perfekt som det skulle kunna vara är ändå detta ett viktigt steg på vägen i ett land där ökningen av HIV, speciellt bland unga kvinnor, är alarmerande, där ett av sex barn föds av en tonårsmamma som sedan inte avslutar sin skolgång och där mer än en tredjedel av mödradödligheten bland tonåringar beror på osäkra aborter.

 

Slagordet för den nationella kampanjen för rätten till laglig, säker och gratis abort lyder: ”sexualundervisning för att bestämma, preventivmedel för att inte abortera, laglig abort för att inte dö”. Den nyligen antagna lagen innebär att det första steget på vägen nu har avklarats.

Read Full Post »