Från och med i år krävs visum för USA-medborgare för att resa in i Bolivia. Åtgärden är ett svar på att USA kräver inresevisum av bolivianer, vilket kostar 100 dollar, långt mer än en genomsnittlig månadslön i det fattiga Bolivia, för den som ens har någon. Sedan tidigare kräver även Brasilien visum av USAs och Australiens medborgare, av samma anledning som Bolivia nu infört detta.
Någonstans kan jag inte riktigt låta bli att känna lite skadeglädje. Rätt åt dem, liksom. Men samtidigt vet jag ju att jag själv i rättvisans namn borde råka ut för samma behandling i egenskap av Schengen-medborgare. För USA kräver visum av medborgare i alla Latinamerikas länder (ja, av alla som inte kommer från Västeuropa, Australien, Nya Zeeland, Singapore eller Japan), men Schengen ligger inte långt efter. Kommer du till exempel från Belize, Colombia, Kuba, Ecuador, Peru eller från något av ett antal karibiska länder kan du inte förvänta dig att få resa till Europa hur som helst.
Föga förvånande är länderna ovan också några av Latinamerikas fattigaste och/eller mest konfliktdrabbade länder där en del människor inte har något annat val än att ge sig av för att försöka skapa sig ett drägligt liv någon annanstans, kanske i det magiska Väst.
Precis som under kolonialismens glansdagar (eller vänta, pågår de kanske just nu?) förväntar vi oss, utan att ifrågasätta, privilegiet att kunna resa varthelst vi vill. Hela världen är vår lekplats, det har den alltid varit. Med samma självklarhet tar vi oss också rätten att stänga ute ”de andra”. De andra, vars länder vi fortsätter suga ut, med tvång om att öppna upp för den Fria Marknaden, så att våra stora företag kan göra Investeringar, allt såklart med bara goda avsikter för ögonen, företagen skapar ju Arbetstillfällen och Tillväxt. De andra, som vi inte vill ska komma hit om de inte kan redovisa stora summor pengar på sina bankkonton och en väldigt bra anledning till sin resa.
Naturligtvis är det så att gränser suger, nationalstaten bara är en konstruktion och människor borde ha rätten att åka varhelst de känner för. Men så länge vi i väst utnyttjar våra länders priviligierade positioner till att stänga ute människor anser jag att länder som Bolivia och Brasilien gör helt rätt i att sätta ner foten och ge igen med samma mynt.
(Andra intressanta inlägg om: Bolivia, Brasilien, visum, EU, USA, resa)
”Precis som under kolonialismens glansdagar (eller vänta, pågår de kanske just nu?)förväntar vi oss, utan att ifrågasätta, privilegiet att kunna resa varthelst vi vill. Hela världen är vår lekplats, det har den alltid varit.”
Du är så brilljant! Hela inlägget var otroligt bra.
Klockrent, Annika! Visst pågår de fortfarande, bara under ett annat namn. Nadia i Chile skrev i sin gamla blogg några intressanta inlägg om flyktigströmmen från Afrika till Spanien. Får se om hon kan plocka fram dem när hon kommer tillbaks.
Jag håller med dig, guuuud vad jag håller med dig, men jag brottas ändå lite med mig själv i denna fråga, utifrån ett filosofiskt perspektiv. Eftersom jag ogillar nationalstaten tycker jag ju att det är jävligt fel med krav på visum om då en stat kräver visum är det ett fel. Om en annan stat kräver visum tillbaka på medborgare från samma bör det ju förljaktligen bli två fel….
”Two wrong does make a right”.
Eller?,
Tack alla! Jag blir alldeles rörd…
Hjalle – jo, visserligen håller jag ju med dig och egentligen tycker jag också att det är fel med krav på visum och att två fel inte blir ett rätt i det här fallet. Däremot tycker jag att det är en symboliskt intressant markering.
Dessutom anser jag att man bör börja i rätt ände. De ondaste konsekvenserna av visumtvång, stängda gränser, o.s.v. sker ju i västvärlden, så det borde rimligtvis vara där, framför allt, som avskaffandet av visumtvångshelvetet borde börja.
det är ju alltid lite mysigt med såna här, om än små, fuckfingers mot USA. 🙂
har du någon uppfattning om hur reaktionen vart från USA och Autralien, i Brasiliens fall då? om de nu har reagerat alls på det.
Det var precis det jag kände också: såg Evos finger i luften i mina ögon, men när man tänker lite längre så är det ju ingen som tjänar på det i slutändan.
Såg förresten när jag kollade på UD nätet om Thailand att EU har höjt viseringsavgiften från 35 till 60€. Det var en ordentlig höjning! 😦
Jo, jag läste det också. Skrämmande!
Björn – nej, tyvärr har jag ingen uppfattning om det, annat än några australienare jag träffade på resa i Sydamerika som tyckte att det var rätt jobbigt… Men jag antar att du menade mer från ”officiellt håll”.
Löjlig plakatpolitik. Det tror jag de flesta amerikaner tycker också. Jag menar, det är ju sydamerikanerna som vill flytta till USA och Kanada, inte nordamerikaner som vill flytta till Bolivia. Att Bolivia kräver visum av amerikaner är ungefär lika tramsigt som Zimbabwes inreseförbud för brittiska medborgare.
Ja, precis som jag sa ovan så är det klart att handlingen blir mest symbolisk. Men som symbolisk sådan är den viktigt, anser jag, även om den i praktiken mest krånglar till tillvaron för diverse backpackers på rundresa i Sydamerika.
Sen vet jag inte om det är så att ”sydamerikanerna vill flytta till USA och Kanada”. Det handlar långt ifrån om hela befolkningen och jag anser dessutom att det är en viss skillnad mellan att ”vilja” och att ”känna att man inte har något annat val”. Jag tror att de flesta människor hellre skulle välja att stanna hemma om de kände att de hade möjligheter att skapa sig ett drägligt liv där.
Men hur som helst, vill man flytta ska man få göra det, och eftersom flyttströmmen som du påpekar är större norrut än söderut är det framför allt på USA (och EU) som vi bör ställa krav på att avskaffa sina otäcka visumregler.
Du nämnde Kuba i din text och i just det fallet är det nog svårare att få utresevisum från Kuba än inresevisum till Schengen. Att därefter få ut sitt pass kostar ca fem månadslöner. Alla på Kuba har det inte lika bra förspånt som medlemmarna i den turistdelegation som besökte Norge nyligen:
http://elmanisero.blogspot.com/2007/01/scandic-hotel-havana-hilton-1-0.html
/johan
Ja, det stämmer säkert. Anledningen till att jag nämnde Kuba var, som framgår ovan, att det är ett av de länder vars medborgare krävs på inresevisum till Schengen. Det var det jag ville poängtera, sen finns det väl en massa att invända mot på Kuba, jag har aldrig påstått något annat. Men inlägget handlade inte om det.