Malos Aires

Hallå, latinamerikanska vänstervinden, vart har du tagit vägen? Kom tillbaka, snälla…

Idag har det varit val här i Buenos Aires. Valet räknas som det näst viktigaste i Argentina, efter presidentvalet. Det handlar om val av Jefe de Gobierno för den autonoma huvudstaden Buenos Aires. Argentina är en federal stat som består av 23 självstyrande provinser och den autonoma huvudstaden Buenos Aires, men de som styr huvudstaden är de utan tvekan mest inflytelserika politikerna under nationell nivå.

Första valomgången ägde rum för tre veckor sedan, men eftersom ingen kandidat fick egen majoritet gick de två som fick flest röster vidare till dagens andra valomgång. Det fanns tre toppkandidater, och i första omgången var det nuvarande Jefe de Gobierno, centerpolitikern Telerman, som åkte ut. Kvar blev presidentens kandidat och nuvarande utbildningsminister, Filmus, och högerpolitikern och ledaren för Propuesta Republicana, Macri.

Trots att vallokalerna just stängt och rösterna långt ifrån är färdigräknade, står det redan klart att det blir Macri som med god marginal vunnit valet. Inte för att jag egentligen har så mycket till övers för den parlamentariska så kallade demokratin, eller tilltro till dess förändringspotial. Men ändå. Med tanke på hur alliansen i rasande fart lyckas sparka undan fötterna för alla som mest behöver samhället vågar jag inte tänka på hur Buenos Aires kommer att bli de närmaste åren med Macri vid makten.

Inte för att Filmus är min stora idol, men jag hade mycket hellre sett honom än Macri vid makten. Nu kommer Buenos Aires de närmaste åren styras av ärkekapitalisten Macri, som äger en mängd företag (och Argentinas stolthet, fotbollslaget Boca Juniors). Företag som mer än en gång har misstänkts och åtalats för korruption och skumma affärer. Macri, som vill satsa på ”säkerheten” genom att införa fler poliser, och minska möjligheterna till demonstrationer och vägblockader. Macri, som anser att en viktig riskfaktor för HIV-epedemins spridning är kvinnors promiskuösa sexuella relationer. Och så vidare.

Nej, jag har inte så mycket mer att säga. Suck.

_________________________________________________________________________________________________

Konflikt: Akuhujan skriver skitbra och det så kallade hedersvåldet, Syrran vill ha en hyresrätt och fortsätter sin radiokarriär och Red Metal presenterar nya See You in Hell-låtar.

Andra intressanta inlägg om: Argentina, Buenos Aires, val, Macri, högerspöken, Mr Burns

Read Full Post »

Junidag i Buenos Aires, Argentina

Asado en solig men kylig vintersöndag på en av Buenos Aires alla takterrasser.

Read Full Post »

Boklista

Konfliktkollegan Petter har utmanat övriga konfliktbloggare på att outa sin sommarläsning. Bueno. På den sida av jordklotet som jag är bosatt på är det just nu vinter och kallt och jag har varken semester eller sommarlov. Men, å andra sidan, vad är väl en bättre sysselsättning under kalla och mörka vinterkvällar än att kura ner sig i sängen under ett tjockt lager av filtar (vilket behövs i ett land där de trots många långa och kalla vintermånader verkar tycka att det där med isolering av hus är ett bra onödigt påfund) i sällskap av en god bok…?

I min bokhylla står en massa böcker på svenska, och av de jag ännu inte har läst är det vissa som jag mer än andra har lust att dyka ner i. Det här, mina vänner, är Vida Latinas vinterläsning:

• Sara Stridsberg ”Drömfakulteten” 
• Susanna Alakoski ”Svinalängorna”
• Joyce Carol Oates ”Blonde”. En tegelstenspocket om Marilyn Monroe som Syrran lämnade kvar till mig senast hon var på de här breddgraderna, med de allra varmaste rekommendationer. Har höga förväntningar.
• Peter Hoeg ”Fröken Smillas känsla för snö”. Den här boken har jag redan läst en gång, i gymnasiet, och jag tyckte den var helt vansinnigt dålig. Det är den enda bok jag någonsin slutat läsa när jag bara haft ett kapitel kvar. MEN, eftersom en massa människor (till exempel Syrran), som i allt övrigt har utmärkt smak, har rekommenderat boken har jag bestämt mig för att ge den en chans till. Vi får se hur det går.
• Magnus Linton ”Americanos”. Äntligen ska jag ta itu med att läsa hela boken. Abortkapitlet om Colombia, till exempel, har jag redan läst flera gånger.

Förutom dessa har jag även en tegelstensbiografi över Che Guevara som står i bokhyllan och väntar på min uppmärksamhet. Men tja… jag vete tusan om jag är så intresserad, egentligen. Vi får se.

För övrigt, apropå läsning, så längtar jag ihjäl mig efter svenska tidningar (Bang, Arbetaren, ETC, Ordfront, Arena, Latinamerika, eller andra läsvärda tidsskrifter). Är det någon som skulle råka ha vägarna förbi någon dag får ni gärna ta med ett ex eller två…

_______________________________________________________________

Konflikt har fått en ny medlem, Marcusen. Välkommen! Världens bästa Syrran har kommit in på JMK! Grattis!! Och Red Metal summerar G8-protesterna.

Andra intressanta inlägg om: sommarläsning, vinterläsning, boktips

Read Full Post »

Statistik och politik?

Jaha, här går jag och tänker att nu ska jag minsann skriva om något annat än abort, för en gångs skull – kanske det där inlägget om machismo som jag gått och funderat på i evigheters evigheter, eller om nationalismen i Latinamerika apropå dagens datum, eller kanske om organisering av prostituerade kvinnor, eller… – men så kommer dagstidningen Página 12 med ett helt uppslag som handlar om resultaten från en stor undersökning om abort i Argentina. Så hey, de där andra inläggen får vänta lite till, men de kommer tids nog. För nu ska det handla om abort.

Undersökningen, är det hälsoministeriet som står bakom, och det går nu för första gången att visa på relativt pålitlig statistik över aborter i ett land det i de flesta fall är olagligt och straffbart att genomföra dem.

Av den framgår att det genomförs mellan 460 000 och 600 000 aborter varje år, vilket innebär att det går nästan en abort per födsel i Argentina (motsvarande statistik för Sverige är ungefär en abort per tre födslar), och att varje kvinna i Argentina i genomsnitt genomgår två aborter under sin livstid.

Det överlägset vanligaste tillvägagångssättet är att använda sig av magsårsmedicinen Misoprostol, som är en relativt säker metod – medicinen innehåller i princip samma komponenter som de abortpiller i de länder det är lagligt gör. Trots att aborterna blivit allt säkrare, fortsätter komplikationer från osäkra aborter att vara den främsta orsaken till mödradödlighet i landet.

För varje abort som leder till komplikationer beräknas sju andra aborter genomföras utan att det går snett. Naturligtvis finns det en tydlig klassaspekt i det hela:
– Medan kvinnor från medel- och överklassen nästan aldrig vänder sig till ickemedicinsk personal eller framkallar aborter själva, är dessa de vanligaste tillvägagångssätten bland underklassens kvinnor.
– Mellan 80% och 100% av de kvinnor som drabbas av komplikationer för sina aborter vänder sig till allmänna sjukhus (vilket i klartext betyder att de är fattiga).

Som Syrran så insiktsfullt påpekat innebär inte skyhöga aborttal nödvändigtvis något problem. Inte i Sverige. Men i ett land som Argentina, där abort är olagligt är varje abort ett problem. Där innebär varje abort att en kvinna tvingats riskera inte bara liv och hälsa utan även ett potentiellt fängelsestraff för att hon förnekas vad som borde vara den mest självklara rättigheten av alla – den till makten och självbestämmandet över våra egna kroppar.

Att det är hälsoministeriet som står bakom undersökningen tyder på att det åtminstonde finns någon slags politisk vilja att ta i ämnet. Att det nu finns pålitlig statistik som visar på att problemet är gigantiskt gör att det inte borde gå att avfärda. Kanske kan statistiken leda till politisk förändring? Kanske, om förnuftet och solidariteten för en gångs skull kan vinna över kvinno- och klasshatet.

_______________________________________________________________

På konflikt händer saker: Syrran rapporterar från Rostock och dissar nationaldagen, även Akuhujan är inne på nationalism som bullshit, Mllstrm har bittra kollegor och Petter visar på polisens vridna verklighetsuppfattning.

Andra intressanta inlägg om: abort, argentina, politik, statistik

Read Full Post »