I torsdags avled 20 år gamla Ana María Acevedo i cancer, efter månader av vad som närmast kan liknas vid tortyr. En tortyr sanktionerad av sjukhusets högsta auktoriteter.
Ana María kom redan i maj förra året till läkaren för smärtor i munnen. Odontologen Gabriela García drog då ut en tand och gav henne antibiotika. Men trots att smärtorna fortsatte vägrade hon under fyra månaders tid ge Ana María en remiss till ett större sjukhus med specialistkompetens. Först i början av november fick Ana María komma till ett sjukhus där det kunde konstateras att hon hade en bindvävstumör i käken. Hon remitterades då till en odontologisk klinik på ett annat sjukhus för att få kemoterapi och strålbehandling. På den kliniken fick hon ingen tid förrän i december, och skickades hem under tiden, utan någon som helst information om att hon till exempel borde undvika en graviditet.
När Ana María så kom tillbaka för sin första behandling i december, visade det sig att hon var gravid sedan tre veckor. Ana María hade redan tre barn sedan tidigare och hade lämnat in en begäran om att få sterilisera sig, eftersom hennes tre tidigare graviditeter varit mycket komplicerade då hennes fosters blodgrupper varit inkompatibla med hennes. I ett sådant fall är sterilisering lagligt, men begäran hade sedan ett drygt år tillbaka fastnat någonstans på vägen genom den byråkratiska djungeln. Och nu hade Ana María blivit gravid en fjärde gång, vilket skulle visa sig vara ödesdigert.
I Argentina är abort lagligt om moderns liv eller hälsa är i fara, vilket innebär att Ana María hade full rätt till en laglig abort. Men ingen brydde sig om att informera henne om denna rättighet. Den enda information hon fick var istället att på grund av graviditeten kunde hon inte få varken kemoterapi eller strålbehandling. Fram till jul låg hon därför inlagd, med smärtstillande som enda behandling. Därefter blev hon helt enkelt hemskickad utan någon ny tid för att komma tillbaka. I mitten av februari återvände hon till sjukhuset, då hon inte längre stod ut med smärtan.
Först i slutet på februari vände sig läkarna som hade hand om henne till sjukhusets bioetiska kommitté, som bland annat är den instans som rådgör om så kallad ”terapeutisk abort”, för att de skulle analysera fallet. Men inte heller kommittén föreslog abort, utan istället att framkalla en förlossning i vecka 24. Även detta foster hade en blodgrupp inkompatibel med moderns, och den komplikationen i kombination med den extremt tidiga födseln gjorde att dottern på 450 gram som föddes i april bara överlevde en enda dag.
När Ana María väl fick påbörja sin cancerbehandling var hon redan så pass försvagad att ingen behandling hjälpte och mindre än en månad senare avled hon i svåra plågor.
Under tiden Ana María var inlagd på sjukhuset bad hennes mamma sjukhusdirektören att avsluta graviditeten och rädda hennes dotter. Sjukhusdirektören, Andrés Ellena, försvarar sig med att ingen skriftlig begäran kom in, varken från föräldrarna eller från Ana María själv, vilka alla tre är analfabeter. Vidare påstår Ellena att man när det handlar om terapeutisk abort måste ha tillstånd från en domstol för att få genomföra den. Detta är ren och skär lögn, en abort som faller inom lagens ramar får utföras utan klartecken från någon domare, precis som vilket annat medicinskt ingrepp som helst. Tyvärr är det dock en alltför vanlig orsak till att lagliga aborter inte genomförs och kvinnor dör – på grund av läkarnas rädsla för att straffas eller på grund av egna fundamentalistiska antiabortövertygelser, förhalas fallen i långsamma rättsprocesser tills det är alldeles för sent.
Men i Ana Marías fall fick hon alltså inte ens chansen att få sin sak prövad. Trots att hon bad om att få behandling undanhölls hon information om att detta var hennes lagliga rättighet. De cyniska läkarna och sjukhuscheferna valde att offra Ana Marías liv för att upprätthålla sina egna övertygelser, som de ironiskt nog menar handlar om att ”värna livet”, och har dessutom mage att hävda att de gjort allt som stod i deras makt för att rädda hennes liv.
Men det är klart, vad spelar det väl för roll om Ana María dör? Hon var ju ändå bara en fattig, 20-årig kvinna utan utbildning som levde på socialbidrag. Vad spelar det för roll att hennes tre barn får växa upp utan sin mamma? Huvudsaken är ju att de rika män med makt som agerar självutnämnda moralens väktare än en gång har lyckats försvara ”livets okränkbarhet”. Grattis.
________________________________________________________________
På konfliktfronten inte så mycket nytt: Syrran skriver lysande inlägg i rasande fart, nu senast om våldtäktslagstiftningen, och Mllstrm kollar på film. Akuhujan, lämna hemtentan en stund och kom tillbaka till bloggosfären, pliiis!
Andra intressanta inlägg om: abort, argentina, cancer
Mer om fallet finns här, för er som kan läsa spanska.
VIDA LATINA 