Minns Björn Söderberg

Idag är det precis tio år sedan syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister i sitt hem, och runt om i bloggosfären går en uppmaning till civilkurage. Att fler, liksom Björn gjorde, ska våga stå upp mot de otäcka krafter som vill radera solidaritet och medmänsklighet från ordlistan.

Tack och lov är det ett av ytterst få politiska mord i Sverige. Men bara för att det händer sällan är det inte desto mindre allvarligt. I ett allt hårdare samhällsklimat, där rasism blir allt mer rumsren, gäller det att stå emot för allt som går. Rasisterna är få, men när den stora massan håller tyst kan de vinna mark, och de få som vågar stå emot skräms till tystnad – Björns mördare som nu har avtjänat sitt fängelsestraff fortsätter att kartlägga journalister och meningsmotståndare.

I Colombia, mitt nya hemland, är mord på fackföreningsaktivister vardagsmat. Av det totala antalet av dessa mord som sker i världen, sker runt 75% av dem i Colombia. Under Uribes två presidentperioder har mordfrekvensen ökat, trots att han hyllas både av den egna befolkningen och av ledare runt om i världen (till exempel av vår egen utrikesminister Carl Bildt). För Uribes politiska flaggskepp ”seguridad democrática”, har ju gjort så att de rika numera kan åka till sina lantställen på semestern, och så länge de kan det är ju allt frid och fröjd. Då verkar det spela mindre roll att militärens utomrättsliga avrättningar har ökat, att paramilitära avknoppningar härjar fritt (trots att de officiellt har ”avmobiliserats”) och att sjukvården och utbildningen är en katastrof. Säkerheten funkar för de vars röster väger tungt och det är allt som räknas.

Colombia är en helt annan femma än Sverige, och det ska mycket till innan Sverige ens kommer i närheten av Colombias situation. Men vissa mönster går igen. Det handlar om vissa som gör ”grovjobbet” som röjer mark för den mer rumsrena fascist-politiken. I Sverige är det Hampus Hellekant och hans kumpaner som röjer undan obekväma meningsmotståndare, i Colombia är det hela militära apparater, som till exempel Aguilas Negras senaste kampanj. Och medan motståndet tystas, och gränserna för vad som är okej långsamt förflyttas kan sådana som SverigeDemokraterna eller Uribes parti flytta in i maktens lokaler. De är inte två skilda fenomen, även om de flesta som röstar på SD troligtvis är vanliga arbetare som aldrig skulle kunna ens tänka sig att mörda, och som fördömer politiskt våld, på samma sätt som de flesta som röstar på Uribe i Colombia är vanliga människor som bara vill ha lite lugn och ro efter decennier av konflikt.

Men det gäller att inte glömma bort att det är två sidor av samma mynt. SverigeDemokraternas medlemsbas kryllar av nazister och Uribes politiker har nära kopplingar till paramilitärerna, och det är inte de vi vill ha vid makten, varken här eller där.

Medan rasismen vinner mark är det otroligt viktigt att visa civilkurage, och aldrig, aldrig någonsin låta sig tystas.

Minns Björn Söderberg.

_________________________________________________________
Andra intressanta inlägg om: björn söderberg, sd, rasism, nazism, civilkurage, colombia, uribe

Bloggtips på spanska

För er som läser spanska vill jag tipsa om bloggen Instantaneas Inmigrantes om livet som colombiansk invandrare i Frankrike.

Mycket läsvärd.

Man är bara man

Medan Colombias regering med president Uribe i spetsen, är så konservativ att den är mörkblå (-brun…) tar landet ändå små progressiva steg tack vare det (än så länge) oberoende rättsväsendet.

Vilken medborgare som helst har rätt att lämna in en stämningsansökan till författningsdomstolen om den anser att en lag strider mot grundlagen. Så blev till exempel Colombia av med sitt totala abortförbud.

Nu har författningsdomstolen efter en annan stämningsansökan avskaffat det språkliga fenomen jag irriterat mig allra mest på i spanskan – nämligen hombre (man) i betydelsen människa. Domstolen argumenterar i sitt utslag att det användandet av ordet är patriarkalt och utesluter kvinnor och är därför diskriminerande och icke författningsenligt.

Hädanefter betyder i lagtexter man bara man, precis som kvinna alltid bara betytt kvinna och när det gäller människor i största allmänhet ska ordet person användas.

Ett litet litet steg, måhända, men symboliskt otroligt viktigt för ett språk där den maskulina formen alltid utgör normen och den feminina undantaget.

Aprildag i Villa de Leyva, Colombia

Katolsk påskdagsprocession

Fascism på riktigt

Såna här flygblad har nu två av mina kompisar fått. Det är undertecknat den tidigare okända gruppen ”Ogdis”, men alla vet att det är paramilitärer och deras ”demobiliserade” avknoppningar som står bakom:

DET ÄR DAGS FÖR SOCIAL UTRENSNING

NU ÄR DET DE JÄVLA AIDSSMITTADE CRACKHORORNAS, KNARKLANGARNAS, GATU- OCH LÄGENHETSTJUVARNAS, BILRÅNARNAS, KIDNAPPARNAS OCH DE UNGA KNARKARNAS TUR.

VI HAR REDAN IDENTIFIERAT ER

För folket i allmänhet, ni har märkt en ökning av våldet, rån eller överfall, prostitution och knarkkonsumtion… etc. på senaste tiden, på grund av detta har vår organisation tagit det oåterkalleliga beslutet att attackera våldet med VÅLD.

Nu ska de inte smitta någon mer med AIDS, bara maskarna.
Alla horor i barerna har sina timmar räknade, och de satans callgirlsen.
De har smittat många med AIDS. Förbered er, era JÄVLAR..!

Alla jävlar som befinner sig i dessa barer efter 10 på kvällen svarar vi inte för om oskyldiga stryker med. Spendera mer tid med era familjer.

Ungdomar, vi vill inte se er hänga i gathörnen och droga er, vi håller på med utrensning, det är på allvar. Ta inte droger, studera mer och var med era föräldrar, ta emot deras råd och följ deras goda exempel. Det här är RUTTET.

Knarklangare, på senaste tiden har handeln vuxit till att sälja knark till och med i gathörnen, det får vara nog, stoppa upp knarket I RÖVEN, inget mer.

Tjuvar och rånare, låt samhället arbeta i fred. Akta er för ni är ERTAPPADE… RÄTTEGÅNG ELLER DÖDEN; NI BESTÄMMER… VI HAR REDAN EN LISTA FÖR EN FÖRSTA SOPNING.

Organisationen har bestämt såhär, den här utrensningen är nödvändig.

Vi kommer att börja mycket snart, vi ber samhället om förlåtelse om oskyldiga stryker med.
DETTA ÄR BARA UNDER NÅGRA MÅNADER

HERR FAMILJEFAR, SPENDERA MER TID MED ERA BARN, VAR INTE EN AV DEM SOM STRYKER MED I DENNA UTRENSNING, SAMTALA.

Ogdis.

Om ni hittar detta flygblad, ta flera kopior och dela ut dem bland era vänner, grannar och familjemedlemmar, stryk inte med för att ni inte visste något.

Organisationen kan inte dela ut dessa flygblad i varje hem, därför ber vi er om er hjälp.

Colombia i DN

DNs utmärkte latinamerikakorrespondent Erik de la Reguera (vilket lyft från Nathan Shachar) har varit på resa i Colombia och publicerat två läsvärda reportage i DN:

FARC är redo för fredssamtal

Hopp om fred i Colombia

Läs!

För övrigt har bästa organisationen Women’s Link Worldwide öppnat för nomineringar här:

GENDER JUSTICE UNCOVERED:
We are looking for the BEST and WORST recent decisions or statements on gender equality in Spain, Latin America and the Caribbean.
Send us your submissions of written statements, decisions or judgments made during the resolution of a legal case which has had an effect on gender equality.

The submissions may have been made in any court, tribunal, committee or administrative body for example by judges, prosecutors, defense attorneys, ombudsman, UN committees, regional and international courts, or asylum boards.

Make your submission today!

Gå in och rösta!

Lästips

I senaste numret av RFSUs tidning Ottar finns en del artiklar om Latinamerika, bland annat en som jag skrivit.

Köp och läs!

PS: Artikeln ska visst publiceras på internet också, men jag vet inte riktigt var eller när. Återkommer med länk när jag har luskat ut det.

Februaridag i Arauca, Colombia

Det blev ingen januaribild eftersom min hårddisk bestämde sig för att krascha. Lagom roligt. Men snart, mycket snart är jag tillbaka med intressantare saker än foton. Jag lovar.

Decemberdag i Pinamar, Argentina

Novemberdag i Armero, Colombia

En novembernatt för 23 år sedan raderades staden Armero bokstavligen från kartan och runt 25000 av dess ungefär 30000 invånare miste livet i Colombias hittills värsta naturkatastrof. Vulkanen Nevado del Ruiz fick ett utbrott, vilket smälte all snö på berget, och en störtflod lik en tsunami av varm lera vällde in över staden vid vulkanens fot och svepte med allt i dess väg.

På bilden är platsen där 13-åriga Omayra Sánchez dog efter att ha suttit fastklämd i ett vattenfyllt hål i över tre dygn, med bara bröstkorgen och huvudet ovanför ytan. Hon satt fast på så sätt att hon inte kunde tas loss, och dog tillslut av kallbrand.

Nu finns ingenting kvar av Armero mer än enstaka betongblock som sticker upp jorden som täcker det som en gång var en stad, och människor vallfärdar med gåvor till Omayras plats för att be henne om mirakel.